varför ska det vara så förbannat jävla svårt?!

Varför ska det vara så himla svårt? Varför är det alltid jag som måste försvara mig när jag hamnar i situationer där det kommer upp att jag inte äter kött? Jag sliter med vardagliga beslut, om mat, kläder och kuddar och gud vet vad. Och när folk, som äter kött, ifrågasätter mig och mina beslut blir jag så himla ledsen. Jag säger "det är bättre att göra något än att inte göra något alls", och får tillbaka att jag borde sluta använda såna kläder och såna skor.

För bara några minuter sedan hamnade jag i en sån där obehaglig situation. Personen i fråga började prata om huruvida det är okej att äta ris i sådana fall, med tanke på att risodlare oftast lever under svåra förhållanden och att risodlingar är skadliga för miljön. Huruvida ullkläder är okej. Huruvida det ens är möjligt att hela världen skulle kunna leva vegetariskt/veganskt, rent praktiskt sett. Och så ska jag behöva försvara mig? Att jag äter ris, att jag använder vanliga kläder? Ska jag kunna svara på om man kan ge mat till hela världen om alla blir vegetarianer, när det finns folk som svälter i en köttätande värld? Ska jag vara någon fucking jävla moder teresa bara för att jag inte äter kött? Eller någon slags allsvetande gud som kan ge svar på alla frågor om jordens framtid?

Vad jag svarade? Jag började gråta över min otillräcklighet. Nu vill jag inte äta något alls längre. Nu vill jag inte ha kläder och skor och kosttillskott och mat och utbildning. Jag kan inte förändra någonting. Det gör ont i mig. Världen är fördömd.