drunk, confused and too old

Lyssnar på suckerpunch och tycker att det är sjuuukt bra. Det är ju verkligen inte min musiksmak annars. Men man ska ju aldrig låsa in sig i ett fack, så nu erkänner jag detta för världen istället. Jag gillar't. Ikväll är det bal och det kommer att bli helt fantastiskt underbart. Tror jag i alla fall. Om inte annat kommer jag och Hilda att vara snyggast. Så det så. Åh. Bal!

Apropå vila så känns det faktiskt som något jag inte skulle tacka nej till just nu. I alla fall sömn. Jag är så vansinnigt bakfull. Det borde vara olagligt att vara så här bakfull. Och att städa när man är det... Kids, don't try it at home!

vila

Alltså det här med vila. I don't do vila. Det är så himla trist! Jag kan inte bara vila. Jag vill göra saker hela tiden, helst flera saker samtidigt. Och det går ju inte när man ska vila. Men jag hatar att behöva inse att jag har begränsningar. Vem har rätt att avgöra något sånt liksom? Är detta anledningen till att jag alltid är sjuk eller skadad? Vem vet, vem vet? Jag måste dock ta tag i det här med avbokning av min träning nästa vecka. Varför jag inte gjort det än är en mycket bra fråga, men det får vänta ytterligare en stund - först måste jag duscha. Och sedan hoppas jag på ledig tvättstuga. Vore najs. Tjingeling!

dumma dumma dumma kropp!

Jag har alltså en muskelbristning i ryggen. Läketiden för en muskelbristning är 6-8 veckor. SEX TILL ÅTTA VECKOR. Åh jag blir så trött. Och det här med smärtan, ja, det är bara att uthärda. Man kan lindra, men inte bli av den. Jag får absolut inte överdosera något mer tydligen... Så nu är det vila vila vila som gäller. Jag vill inte vila! Mest av allt vill jag i och för sig inte ha ont. Sex till åtta veckor. Sjuuukt.

paperwork

Den här bilden visar de strax över 500 pappersarken som jag har spenderat min tid åt att vika. Ja, mitt jobb kräver verkligen intelligens och eftertanke.

smäääärta!

Uhuhuhuuuuu :( syyyynd om mig! Men om två timmar är jag hos doktorn som kanske kan hjälpa mig? Snäääälla farbror doktorn? Kanske ett besök till Ole Gunnar vore något? Ja? Ja!

believing she's better off staying asleep

Igår kväll hade jag storslagna planer om att jag skulle gå upp och åka till Cityakuten innan föreläsningen klockan 10. Troligt. Inte. Så jag orkade alltså släpa mig upp ur sängen tjugo över nio ungefär. Nu dricker jag kaffe och försöker samla krafter att åka till Cityakuten. Yes. Men gud vad skönt det vore att bara stanna i sängen idag. Åh.

Ja, jag vet någon som ska besöka Cityakuten Hötorget imorgon bitti. Smärtan är obeskrivlig. Och dessutom är jag hög på värktabletter. Vilken fin kombination.

monday monday monday

Alltså jag dör. Läsa Europarättens grunder - tråkigt! Sitta på jobbet och häcka - tråkigt! Ha ont i ryggen - tråkigt! Nätverksproblem - tråkigt! Vara helt overdosed på värktabletter - tro det eller ej, men tråkigt! Vad är roligt, när inte ens internet är det? Och varför måste jag läsa europarätt? (Det vet jag i och för sig: jag tyckte det var lika tråkigt förra hösten och struntade därför i det. Så nu får jag väl skylla mig själv.)

Måndagar är helt enkelt inte veckans bästa dag. Till och med kaffet är äckligt.

en stilla undran

Jag misstänker starkt att jag är såhär seg och dåsig på grund av alla värktabletter som jag stoppat i min kropp idag. Men att det finns en annan förklaring än dålig nattsömn (något jag också lider av) är ju föga tröstande, när man ändå undrar hur sjutton man ska hålla ögonen öppna! Här på jobbet lider vi idag av nätverksproblem, och jag känner mig faktiskt ytterst lidande. Internet har inte varit så här segt sedan 90-talet. Men dagen fortskrider sakta men säkert, och om ca 3,5 h så är även denna arbetsdag slut. Då ska jag bege mig till söder för att se om jag hittar någon balklänning. Om jag inte gör det blir det nog den gröna från Cameline. Jag vill ha ungefär allt som finns i den butiken. Åh.

Mmm. Just nu känner jag att jag verkligen skulle må bra av en naprapat eller kiropraktor eller någonting liknande. För min rygg just nu. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har nu på morgonen tagit 2x400mg Ipren + 2x1000mg Alvedon. Och jag känner inte den minsta lilla tillstymmelse till smärtlindring. Det gör så ont att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Om det inte blir bättre i eftermiddag vet jag vem som åker till akuten. Att det är halt som attan ute och att mina enda skor som är lämpliga för vädret dessutom är någorlunda högklackade hjälper nog inte direkt heller. Nu låter det som att jag inte skulle gilla snön eller högklackat, vilket ju i och för sig är helt fel. Jag gillar både snö och högklackat. Men jag gillar inte ryggont. Det här måste gå över till på lördag. MÅSTE.

i've got plenty of friends, none of whom i know very well

Alltså på riktigt. Den här smärtan är från en annan värld. Hur kan vårdguiden motivera "en alvedon var sjätte timme"? Om det här är inte går över snart är det jag som åker till akuten. Blir så trött och arg. Vårdcentralen? Skojar du eller, kärring. ÅH [insert fult ord här]. Kill me please.

let's go dancing

På lördag är det bal. En sån där riktig bal med frack och balklänning och hela fadderullan. Och i år planerar jag att faktiskt försöka mig på en liten svängom på dansgolvet. Vals, alltså. Annars är ju dans ingenting som jag direkt drar mig för. Men vals. I balklänning. Ja, vi får se hur det går det där. Det här med bal känns ju plötsligt helt överskattat, när jag insåg att jag kunnat åka på en trevlig solsemester till thailand för samma summa pengar. Jaja. Haha.

there was a party last night, last night

ARGHH. Jag har så djävulusiskt ont i ryggen. Note to self: VAR INTE SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET HELA TIDEN! Herregud. Hur svårt kan det vara?

I januari.. Då ska jag äntligen få besöka denna undersköna ort! Jag längtar. LÄNGTAR sa jag. (Ja, jag är uppe i så god tid att jag faktiskt har tid att okynnesblogga såhär innan tenta.) Januari. Couldn't come any sooner.

oh god give the power, we got to keep ourselves in tune

Jag började alltså skriva det här när jag precis hade färdigställt min frukost, vilket var lite drygt 25 minuter sedan nu. Eller rättare sagt, jag skrev titeln då. Då ville jag också skriva något om hur mycket jag hatar morgonmänniskor. Nu, när jag fått två koppar kaffe i mig (going on my third) så är mina känslor inte fullt så starka. Istället vill jag säga att jag starkt motsätter mig det här med att samexistera med morgonmänniskor. För att inte tala om hur jag känner inför faktumet att det är morgonmänniskor som styr hela vår värld. När vi ska jobba, gå i skolan, skriva tentor, gå och handla... När vi ska vara vakna helt enkelt. Typiskt morgon-människor.

VARFÖR ÄR JAG VAKEN?!!! Varför kan jag inte sova på nätterna? Det går ju så alldeles utmärkt att sova på dagen menar jag. VARFÖR VARFÖR VARFÖR? :(

BALVAKA!

Åh, jag är så glad. Jag var först och tränade och det var inte alls lika trögt som jag väntade (även om jag är i sjukt dålig form, att säga något annat vore lögn). Sedan åkte jag direkt till Juristernas hus där Magdalena Ribbing hade en gryyym föreläsning om stil och hyfs! Jag blev dock irriterad på folk som ställde dumma frågor (läs spalten för i helvete). Efter detta så var det en sminkdemo, som fick mig att inse att jag verkligen INTE ska sminka mig själv innan balen. Jag har aldrig tänkt på mig själv som dålig på smink, men herregud vilka oanade kunskaper. Och ja, jag tänker ofta att jag hellre skulle jobba med smink, hudvård och naglar än paragrafer.

MEN MEN MEN! Jag kan inte säga att det var det bästa på hela kvällen (jag menar, inget slår Magdalena Ribbing), men nära inpå... Vals! En halvtimmes dansande, varav jag den sista stunden fick dansa med den ÜBERSÖTA manlige läraren. När han sa att jag skulle komma närmare och puta med brösten tänkte jag inte direkt två gånger. För att inte tala om när han sa att jag skulle sära på benen lite så att vi kunde snurra... Mein Gott! Jag var i himmelriket i åtminstone 7-8 minuter. Jajaja.

Imorgon är det tenta, känns inte lika mycket som himmelriket...

Jomenvisst serru. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det där med balklänningsletande är ju bara att glömma. Det här med att flika upp lagboken tog längre tid än väntat, och trots detta är jag inte ens nöjd. Jaja. Det kanske är min dåliga förberedelse inför tentan som jag inte är nöjd med egentligen. Lite paus nu!

vad är väl en bal...

Åååååååååååhhhhhhhhhhh! Jag blir så trött! Inatt har jag alltså sovit 12,5 h. Det borde vara något rekord, men såklart är det inte det. SÅ trött på mig själv blir jag. Tur att jag och Falk hade kommit överens om att jag minsann skulle ta ledigt från halva dagen idag. Det är ju precis vad jag har gjort, så att säga. Nu är jag dock på jakt efter en balklänning. Har mailat med en butik som egentligen bara skräddarsyr (men det är för sent för det nu) och de har två av de klänningar jag vill ha, men dessvärre i storlek 34/36. Och så mycket kan inte ens jag smickra mig själv. Så nu ska jag flika upp lagboken, studsa iväg till gymmet och sen förhoppningsvis hinna titta på någon klänning innan det är dags att vara på huset. Magdalena Ribbing for the win!

Okej ibland vet jag inte vad det är med mig, men trots extrem trötthet och den där dumma huvudvärken har jag nu alltså tvättat allting. ALLTING. Och dessutom städat badrummet minutiöst noga (till skillnad från den vanliga städa skura-ritualen). Allting utom taket. Det är alldeles för långt till taket. Och nu är jag så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag ligger ju redan i sängen liksom. Jag kanske bara helt enkelt ska lägga undan datorn. Ja det ska jag nog. Godnatt!

åhhhh

VILL DÖ. HUVUDVÄRK FROM HELL. DÖÖÖÖÖÖÖD. GIEF PLZ.

working nine to five

Vilken otroligt vanlig onsdag det är. Allting är precis som allting alltid är på onsdagar. Förutom att jag har ångest (något jag nästan hade glömt bort hur det känns). Ja, och sen är det ju den där tentan som är på fredag som liggar och lurar. Som jag ändå inte oroar mig för. Trots att jag nog borde det. Något AB lär det ju inte bli i alla fall. Det känns sådär. Men den här dagen alltså. Så ordinär. Känns helt meningslöst.

det här med tidiga morgnar alltså...

Så inte min grej. Så inte min grej. Dessutom när jag hade så himla svårt att somna igår. Låg och var stressad för att jag trodde jag skulle försova mig idag. Så när jag till slut lyckades somna fick jag ett sms som väckte mig. Jag ville döda personen i fråga just då. Det har gått över nu, men likförbannat är jag hemskt trött. :(

Det här är ungefär vad jag minns ifrån söndagen. Det var himla gott. Idag har jag ätit massa choklad. Det är otroligt sällan jag äter choklad. Men idag. Ja, jag behövde choklad helt enkelt. Det är nog som man brukar säga ... Fast jag skulle väl aldrig ...

näe

Idag har jag verkligen bara haft en seg dag. Viktor hävdar att jag är lökig, men det låter så ... jag vet inte, som om jag luktar svett och aldrig har duschat? Dessutom hatar jag lök. Dagen har alltså spenderats i sängen. Och jag har inte ens gjort något produktivt. Inte ens mina teveserier har lockat mig idag. Mycket märkligt. Jag borde ta tag i mig själv. Fast jag jobbar ju imorgon. Då är det ofrivilligt ta tag i mig själv som gäller. Undra om jag ska orka göra middag.

the botten is nådd

Jag skäms över mig själv. Jag skäms över att jag beter mig som en barnunge. Jag är ingen liten ohyfsad tonåring längre. Behärska dig själv, kvinna. Usch. Jag vill gå hem. Två timmar och tjugofem minuter kvar till sömn och mat. Fast i omvänd ordning kanske. Eller jag vet inte. Jag längtar nog mer efter sömn än mat just nu. Usch. Jag skäms.

varför går jag alltid över gränsen?

min hjärna den står där bredvid när det händer

jag måste ringa runt och be om förlåt

det känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går

tacka fan för mina polare har tålamod med mig

hade jag vart dom hade jag knappt tålt att se mig

min kyl den är tom, mina pengar är slut

alla ledtrådar säger förändra dej nu

patetisk och ynklig - fy fan vilken dag

jag duschar men samvetet det sitter kvar

du är konstig, men rolig, du är visst ganska otrolig

Igår var det spexfest. Nu är spexet alltså (äntligen) över och herregud vad skönt det är! Eller just nu är det mest oskönt. Klänningen är alldeles för tight, och dessutom lyckades jag ramla igår och ha sönder den. Mycket oskönt alltså. Det som är mest oskönt i och för sig är kanske att jag kom försent till jobbet. Fetaste utskällningen. Men jag förtjänade den. Och ja alltså anledningen till att klänningen är samma som igår är alltså den briljanta idén att sova hos Peter istället för hemma. Jag tjänade säkert in en kvart på det. Eh. Smart. Jag är dessutom otroligt bakfull. Usch. Usch. Usch.

Det är roligt för att det är sant.

du försvann ett tag på vägen

Det här med sömn. Jag begriper mig aldrig på det. Får man någonsin nog? Imorse vaknade jag tre gånger innan väckarklockan ringde (varav den ena gången för att jag trodde att väckarklockan ringde, men det gjorde den inte). Inte gick jag upp för det, eller kände mig pigg för den delen heller. Och när väckarklockan faktiskt ringde så snoozade jag ändå i en kvart. Alltså, trots att jag redan vaknat flera gånger självmant. Det är ju jättekonstigt faktiskt. Nu har jag duschat och försöker samla nog med krafter för att sätta på kaffebryggaren, eftersom det är hemskt jobbigt, o.s.v.

Idag är en stor dag! Först och främst för att jag ska träffa B för första gången sedan hans disappearing act. Åh vad jag saknat den människan! Sedan är det ju såklart den där himla sp(e)x-premiären. Alltså jag börjar tro att spexet inte är roligt längre. Men det är klart att det är roligt. Mina kostymer är praktiskt taget klara, jag känner mig riktigt nöjd. Kvar är bara att justera Joels toga och sen är vi good to go! Känns så skönt. Så det blir premiär och sedan lite middag men sen är det banne mig dags för mig att åka hem och skriva PM all night long. Det ska in imorgon klockan 15. Men nu ska jag göra kaffe.

can you handle it?

Alltså jag börjar fundera på om jag verkligen kan hantera mitt jobb. Eller snarare, min arbetsplats. Det finns så mycket... eh... samtal att besvara. Eller... alltså. Ja. Det finns så mycket spännande saker här helt enkelt. Och från igår till idag känns som milsvida skillnad. Det är nästan så jag skulle kunna tänka mig att jobba heltid här. Det är ju knäppt i och för sig. Men så är det!

Och nu fick jag alldeles nyss besök av überchefen, vilket har lett till att jag inte längre minns vad jag tänkte skriva när jag började. Men nu har jag coca cola istället.

"kan du prata engelska, snälla?"

Jag har sagt det förut men jag kommer att säga det igen. Och igen. Och igen. För man kan inte säga det för många gånger. Engelsmän är de trevligaste människor som finns. Utan tvekan. This just in:

- Välkommen till Entercard, det är Louise.

- Hejsan, jag heter X. Kan du prata engelska, snälla?

Alltså.. En engelsman har alltså tagit sig bekymret att lära sig säga det där på svenska? Och det är inte för att han typ bor i Sverige och således kan svenska, för han ringde från en bank i London och sökte en av våra anställda som enbart pratar engelska. Åh, jag blir helt varm inombords av engelsmännen som ringer med jämna mellanrum!

Ja. Jag borde städa.

en helt vanlig onsdag

Jag är trött, har lite ont i magen och mina ögon svider. Med andra ord: allt är som det brukar vara en onsdag. Men jag är kanske lite tröttare än vanligt, för jag orkar inte ens bry mig om nyheterna på DN.se. Jag erkänner ändå att en liten artikel fångade mitt intresse. Island är så roliga och gulliga på alla sätt och vis. Jag kan inte bestämma mig för om Island eller Norge är mitt favoritland dock.. Åh.. Dessa beslut!

working nine to five

Okej det kanske är lite att ta i, med tanke på min slow start imorse. Men två togor klara, ytterligare två på god väg. Det här ska nog funkis. Det är vad jag gör medan alla mina kursare skriver PM. Som jag också borde skriva. Jag är så dålig ibland. Hoppas på en lugn dag på jobbet imorgon + en lugn dag på torsdag och sen en förmodligen sjuuukt stressig fredag. Underbart, bara underbart. Om jag skulle kunna fatta hur man mobilbloggar skulle jag lagt upp en bild nu. Ska nog skärpa mig med det. Kanske ikväll? Nu är det strykjärnsjakt som gäller!

skyndar mycket långsamt

Japp japp du har jävligt jävligt rätt, jag är fortfarande hemma. Sitter just nu och dricker det kalla kaffe som blev kvar i kaffebryggaren när jag hade druckit mitt morgonkaffe. Jag är verkligen inte den som är den. Jag skulle nog till och med drista mig till att säga att det är riktigt gott.

Häromveckan återsåg jag en kär vän som jag kommit att sakna väldigt mycket. Dessvärre hade jag en idiot i telefonen och det blev bara en snabb kram i tunnelbanevimlet. Men det värmde hela mitt hjärta då jag i flera månader försökt få kontakt med honom. Försökte naturligtvis ringa upp direkt efter att jag avslutat mitt samtal med idioten, men han svarade inte. Nu i söndags loggade nämnda person in på msn, och när han dessutom svarade var min lycka total. Jag fick såklart en mycket godtagbar ursäkt om varför det varit såhär, men fick även ett löfte om att det inte skulle hända igen. Sen skickade han en sång som han skrivit och mina ögon tåras varje gång jag lyssnar på den. Men det är det värt. Och därför tänker jag lyssna om och om igen tills dess att jag återsett min kära vän igen. Förr hellre än senare. Och om du läser det här: LÄMNA MIG INTE IGEN!

when the first cup of coffee tastes like washing up....

sena nätter, tomma glas,
femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
men jag tror att alla snart… har fått nog av mig

Det fina med att vara sin egen chef är att det inte finns någon som gnälla när man kommer försent (som jag kommer att göra idag). Det dåliga med att vara sin egen chef är att det inte går att skylla på någon annan när man inte hunnit klart. Det är därför som jag MÅSTE hinna klart helt enkelt. Men jag glädjer mig åt det lilla. Idag ska jag till exempel åka till syaffären för att kunna bli klar. Att behöva gå i en syaffär känns knappast som ett straff. Och blåmärket på knät gör inte ont längre. Dessutom får jag gratis mat av AW ikväll. Kostymgruppen är nöjd. All is well. Och det här med sovmorgon är ju relativt.

det är fullt en lördag klockan fem,
jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
skulle, borde, tar det sen, vad ska det bli av mig, (ååh)
det finns dagar som idag, hopplösa mornar
då jag vaknar som ett vrak
å jag märker alla har - har fått nog av mig

Höstrusk

Jag tänkte inte så mycket på det imorse, då jag var extremt stressad på grund av min dumma försovning, så jag kan faktiskt inte säga om det var höstrusk imorse eller inte. Men jag sprang ner till 7eleven och köpte cola och då var det minsann riktigt ruggigt väder. Nu är det fortfarande regn på fönstren, men det ser ut att klarna på himlen. Otroligt vackert är det i alla fall. Synd bara att det snart är mörkt, och jag kommer inte härifrån förrän om nästan två timmar. Men jag ska inte klaga, det är en bra dag på jobbet och det kommer verkligen bara att bli ännu jobbigare när jag kommer härifrån. Det är då stressen tar vid... Herregud.

Och som ett brev på posten kom ytterligare en jobbig arbetsuppgift. Suck. De låter mig göra allt som de inte själva orkar göra.

the perception of time

Det är märkligt hur tiden passerar. Man står och trampar på samma ställe och kommer inte vidare, men sedan - utan att man förstått vad som hände - så har tiden hunnit passera så fort att man inte hunnit med. Ja, det är märkligt. Och det är precis vad som hänt sedan sist jag skrev något här.

Ska inte gå in på några detaljer, men några saker som hänt sedan sist kan jag väl i alla fall nämna. På onsdagkvällen såg jag Quantum of Solace som var tillräckligt spännande för att jag skulle hålla mig vaken trots sömnbrist! Sedan på torsdagen var jag igång på full hastighet igen - jobb, studiecirkel med Linn, genusseminarie på Juristernas hus och sedan - det bästa på hela dagen kanske - festlagsfest! All in all, mycket mycket trevligt! Fredagen spenderade jag mest med att åka fram och tillbaka och uträtta diverse ärenden, innan jag till slut hamnade på huset där jag jobbade hela natten på en fest som naprapaterna hade. Som vem som helst förstår var jag helt slut och sov mest hela dagen innan det var dags för att återigen jobba på huset. Denna gång var det recentiorsfest för våra kära JIKare, och vid midnatt slutade jag och anslöt mig till festligheterna. Dansade till stängning, varpå jag åkte till en efterfest med KTHare. Som hatade mig. Vilket intryck jag måste gjort! Så igår då, jag var förmodligen så trött att jag gick in på någon sorts energireserv, för helt otroligt pigg var jag när jag återigen begav mig mot det där huset som gud glömde. Denna gång var det spex och kostymsömnad som stod på schemat. Sanna och Hilda var dock rätt duktiga på att dämpa min positiva attityd så till slut satt jag mest och pratade med Maria istället. På kvällen såg jag ett avsnitt av Greys anatomy och sen sov jag så djupt att jag försov mig och kom försent till jobbet.

Och här är jag nu alltså. Med en lika uppbokad vecka framför mig. Hurra!

just don't ask about my appetite...

Alltså det är helt ofattbart vad min kropp är sur på mig nu bara för att jag råkade missa att sova en natt. Det är väl ingenting som den inte klarat av förr i livet? Det är som om hela kroppen bara skriker efter mat och sömn. Ögonen går knappt att hålla öppna ens! Helt sjukt. Om det inte vore för att det ringt en hel del idag skulle jag säkert somnat... På riktigt alltså. Jag tror att det kan ha något att göra med att jag typ höll på att somna på jobbet igår. Jag har ju inte sovit sen dess så att säga... Men nu tycker jag att Sara kan skynda på med sin lunch (hon har typ varit borta fem minuter haha). Jag tänkte kila iväg till Pong Asian och äta lite. Mmm thaimat. Looovessss it.

but I am le tired...

Alltså jag känner mig helt out of character. Igår satt jag här och velade (trots att jag sedan länge varit helt säker på Obama blev jag osäker). Men igår märkte jag hur jag ändå satt och "tjuvhöll" på Obama och ja, när det stod klart att han vunnit kändes det som en lättnad. Och jag ville nästan gråta när jag insåg hur stort det var. När jag är lite mindre trött än jag är nu ska jag skriva något om hur fantastiskt och historiskt det kändes. Nu vill jag mest att mina ögon ska sluta tåras av trötthet...

try to be silent, my eyes are too loud

Återigen på jobbet. Problemet är att jag borde plugga och jag har inget bättre för mig på jobbet. Trots detta är det alltså fullkomligt omöjligt att koncentrera mig på att läsa när jag har en skärm framför ansiktet. Jag tror på riktigt att det är något fel på mig. Idag har jag även hunnit måla naglarna på jobbet. Första gången sen jag började här. Alltså inte som jag hunnit, utan som jag vågat göra det. På Proact är det ju chill liksom. Jaja.

Idag, eller snarare inatt, är det ju USA-val. De flesta svenskar verkar, som jag förstått det, tycka att Obama ska vinna (och det verkar ju även luta åt det hållet, även om man inte ska ropa hej förrän man gått över bron). Men likheterna dem emellan är många och jag kan inte säga att jag är så pass insatt att jag är helt övertygad. Med det inte sagt att jag istället skulle ha röstat på McCain. Nej, egentligen har jag ingen poäng. Jag önskar att jag vore bättre insatt helt enkelt. Detta trots flitigt läsande på både SvD.se och DN.se:s valsidor. Jaja. Som sagt, jag har ingen poäng, bara tråkigt.

a wish for something more

Det har faktiskt varit en helt underbar helg på landet. Vädret har varit helt okej alla dagar utom idag, då det istället var helt fantastiskt! Jag har ridit varje dag och ätit massor av god mat och andra onyttigheter. Det känns trist att åka hem redan, men på sätt och vis är det skönt också. Har en del att ta itu med där hemma (som vanligt). Jag bävar inför veckan - hur ska jag hinna med allt som måste göras? När ska jag skriva PM? Men det löser sig såklart som vanligt. Med lite planering och mycket prioriteringar. Det som hamnar i kläm är som vanligt träningen. Men jag ska göra mitt allra bästa för att hinna med även den. Men nu är det dags att packa ihop datorn för den här gången. Hejdå Skåne!

kanske ger jag kärleken en andra chans

Alltså, förlåt för gårdagens inlägg. Det är inte okej att skriva sådär trist. Om man är trött är det ju faktiskt bara att låta bli. Så från djupet av mitt hjärta - förlåt.

Idag är jag lite piggare (d.v.s. inte pigg, men inte toktrött heller). Jag vaknade med humör som ett åskmoln, och inte blev det bättre av att kaffet var slut och det fanns ingen frukost som var vegetarisk. Efter en vända till ICA Kvantum i Sjöbo blev det i alla fall frukost (klockan var då närmare ett) med smörgås och kaffe, och sedan var jag mig själv igen.

Förutom då att sura hela förmiddagen har jag hunnit rida. Bortsett från att det varit riktigt kallt ute idag (och dessutom blåsigt) så var det helt fantastiskt mysigt. Hösten här är ungefär som Stockholms-hösten jag blev kär i för ett par veckor sen. Helt fantastiskt. Försökte ta lite bilder när jag var ute men det är ju inte helt lätt när man samtidigt försöker koncentrera sig på sin ridning (som ju faktiskt var ändamålet med utomhusvistandet). Jag älskar verkligen hösten. Det är så fint med höst. Så fint.

sverigetrotter

Oj oj oj, vilken lång dag det har varit! Har tillbringat på tok för många timmar i bilen och hade planerat att lägga upp några bilder här, men det orkar jag verkligen inte. Istället väljer jag att kort sammanfatta gårdagen.

Skola, äta med mamma, hem, diska, klä på mig, buss, glömd plånbok, buss hem igen, buss igen. Sen kom jag till slut fram till kårfullmäktigmötet, mycket roande. Därefter pub, rom och cola, whiskey, whiskey, whiskey. Carolina och Jessica. Mer whiskey. Bojan, belgare, whiskey. Svinkallt. Buss, Odenplan, buss. Sova.