det dåliga kulturvarvet

Alltså p3 kultur med temat "Det dåliga kulturarvet". Vill både skratta, gråta och dö lite. Johnny Bode liksom. Vilken konstig snubbe. Men synd om honom också, på sätt och vis. Annars tänker jag mycket på politik om dagen, men orkar inte sätta det på pränt. Det blir för mycket, för aggressivt, för rörigt.

Inte så många veckor kvar på jobbet heller. Living life in the fast lane. Präglat hela sommaren faktiskt. Konstig känsla ändå, när man tänker efter.

all work and no play...

Den här veckan hade jag först sett fram emot att träffa min mami och alla djuren, speciellt eftersom jag inte träffade dem i Nice på grund av vulkanen. På grund av all stress jag haft den senaste tiden har jag dragit på mig magkatarr igen och kände att det var onödigt att åka Oslo-Stockholm-Skåne-Oslo på mindre än en vecka, så jag bestämde mig för att passa på och stanna i Stockholm lite längre. Men tji fick jag. Idag när jag kom till jobb sa min chef att jag ska jobba på torsdag 14-22. "Men du får ju i alla fall bra betalt, det är ju röd dag."du får ju i Jahapp. Det var den Stockholms-vistelsen. Nu blir det tisdag-onsdag igen. Stress stress stress, tåg 14 h och plugg, tenta, sömnbrist, jobb. Jobb jobb jobb.

All work and no play makes Louise fall apart.

working nine to five

(fast more like 7.30 to 16)

Börjar bli så jävla trött på jobbet. Tur att det bara är måndag kväll kvar innan jag åker på välförtjänt semester. Jobba dubbelt + påsk, i kombination med att studera på 300% av heltid.. Yes, I fucking deserve this.

Anyhow. I egenskap av att vara ansvarig på de pass jag jobbar så var jag här 7.30 imorse. När ingen mer hade kommit kl 8.30 blev jag lite fundersam (okej att de sällan brukar komma innan klockan åtta även om de ska det, men en halvtimme försent utan att ringa? inte okej). Smsade chefen. Han ringde strax tillbaka och meddelade att fröken A försovit sig. Jag orkar inte länka men jag har nämnt henne förut. Och inte i positiva ordalag. Fröken A har varit på påskeferie i två veckor, något som förvånade alla eftersom 1) hon precis börjat jobba här och 2) ingen annan fått ledigt under påsken. Jag hade till och med svårt att få ledigt en dag, trots att jag jobbat här sedan september och alltid ställer upp extra. Trots att jag inte har tagit ledigt utan faktiskt bytt bort alla mina pass när jag ska iväg.

Ja, ja. Nu kommer väl fröken A att skämmas när hon kommer, och inte vara så jävla jobbig. Tänkte jag. Trodde jag. Jag hade fel. Inte ens en ursäkt att hon kom 1,5h försent. Ingenting. Sen när jag skulle gå och äta lunch så bah "aha, jag hade tänkt äta nu". Jag typ "jaha, du får vänta, jag har varit här sen 7.30". Sen kom hon in på kontoret när jag satt och åt och bara "jag sätter in min pizza i ugnen nu, det tar väl tio minuter". Som att hon har någon sorts auktoritet att bestämma när min paus är slut? Sur som jag redan var tänkte jag att då kommer jag och avbryter hennes lunch när exakt 30 minuter har gått (ja, jag vet, sjukt småsint av mig). Så det gjorde jag. Och då bad hon mig vänta lite för att hon inte var klar. Herregud, vad är det för fel på människan?

Jag tror hon helt saknar pejling på sociala mönster och beteenden. Skitjobbigt. Aja. Snart är den här arbetsdagen slut och jag får komma ut i solen. Hurra.

at work.

Alltså. Frugan och mina nagellack är safe and sound i Stockholm. Det gör mig SÅ glad. Både att frugan och nagellacken är på plats. Även om jag egentligen skulle önska att de vore här i Oslo, och att jag slapp sitta på jobbet och fundera över nationalekonomi och ølmøte. Imorgon är det mera jobb och sen är det feeest. Eller aa typ. Och sen är det en tråkig vecka (skola, jobb, ølmøte, rättegångsspel, föreläsning) vars enda höjdpunkt är att jag ska tvinga Annelie att träffa mig. Ja, om man bortser från höjdpunkten att jag åker på SEMESTER nästa lördag. Mmmm.

Och ja, det här blogginlägget skrev jag enbart för att få nämna att jag ska på SEMESTER i 11 dagar. Sug på den.

at work.

Jag sitter på jobbet och fryser. Och när jag säger fryser så menar jag verkligen FRYSER. Det är verkligen fruktansvärt kallt här idag. Och dessutom hade vi inte fått någon leverans av min favvis go morgen-yoghurt = jag var tvungen att välja en annan smak = det var äckligt = jag blev besviken. Annars så har jag målat naglarna och det gör att jag känner mig näst intill kriminell (fast ändå inte). Det blev lilaglittrigt på lilaglittrigt, jag är mucho nöjd. Annars rå? Jorå, pillat lite med pluggschemat (herregud när ska jag hinna allt? Varför är alla omtentor på samma dag på samma tid i augusti?).

Men alltså. Det bästaste av allt: jag ska på jobbintervju. På scanway-shipping. Det vill säga: jag ska på jobbintervju på ett företag som sysslar med det som jag vill jobba med (fast de gör det faktiska jobbet, jag vill jobba med juridiken kring det). För ett eventuellt sommarjobb. I 2,5 månader. På ett shippingföretag. Som alltså håller på med shipping. Som jag alltså är stört intresserad av. Alltså verkligen. Om jag får det här jobbet så.. aaa fan då blir jag jävla glad alltså. Och så ser det bra ut på CV:t. Och så kanske jag kan komma på något vettigt att skriva uppsats om. Och så vidare och så vidare och så vidare. Bara BRA med andra ord. BRA.

ps. hur många etiketter kan man ge till ett inlägg? egentligen.

det här med att jobba

Alltså, jag har ett jobb där jag är skiftledare/ansvarig. För det mesta så är det väldigt lugnt på jobbet och inte särskilt mycket att göra - med andra ord ganska tråkigt. På grund av detta så brukar jag låta de andra som jobbar ta lite fler och längre pauser, och är i allmänhet ganska snäll mot dem. I gengäld hoppas jag att de ska tycka om mig och ha förståelse de gånger då jag är lite trött eller då det är mycket att göra.

Idag har det varit extremt mycket att göra, vilket jag gjorde klart för min medarbetare väldigt tidigt. Detta verkade hon ganska nöjd med - inte så konstigt kanske eftersom mycket att göra är lika med mindre tristess. Trots detta tog hon matpaus på nästan en timme - trots att tiden som är avsatt för paus om dagen egentligen bara är en halvtimme. Nåväl, tänkte jag, ingen idé att tjata och gnälla, hon jobbar säkert bättre efter en lång paus. När klockan började närma sig åtta (jag börjar 15.30) så började jag känna mig hungrig och sliten - jag hade ju trots allt inte haft en stilla stund på 4,5h. Ska bara städa klart på mjölkkylrummet och sen ska jag ta paus, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes röst: Louise! Louise!

Jag: jag hör dig inte, du får komma in hit istället för att stå och skrika utanför.
Hon: kan jag få paus, jag fryser så mycket!
Jag: varför har du inte på dig din [jobb]fleecetröja?
Hon: jag hann inte hämta den hemma innan jobbet
Jag: varför har du den inte här? du har ju fått skåp?
Hon: jag tar hem den varje gång.
Jag: okej, men jag fryser också, och jag har inte hunnit äta ännu, det är väldigt mycket att göra idag så vi hinner inte ha så mycket paus som vi brukar
Hon: fryser du också?
Jag: ja, jag håller på och städar mjölkkylen?
Hon: okej, men jag tänkte att jag kunde ta en paus och dricka lite te och värma mig nu, så kan du äta sen.
Jag: ehh..... du kan sätta på te och ta med dig till kassan, men som jag sa har vi inte tid att ta så mycket paus idag.

Blehblehbleh. Märks det att jag är lite irriterad eller? Det gör inget, för det är jag ju också. Och jag blir bara mer och mer irriterad på den här tjejen varje gång vi jobbar tillsammans. Varje gång har hon gjort massa fel och det är ju okej - om det inte vore samma fel varje gång nästan. Och så räknar hon alltid fel när hon räknar kassan. Hur svårt är det liksom? Och att gå på hudvårdsskola är INTE samma sak som att läsa två år från läkarlinjen - på ett år. GAH.

ps. jag är inne i en extremt stressig period så förvänta er inga glada inlägg här förrän typ mitten av april...

Men vad fan är dealen? Var min laptop tvungen att gå och dö nu? Orkar inte! (Och framförallt: HAR INTE RÅD!) Aja, är tillbaka på jobbet nu, hurra för det. Verkar vara massa konstiga ändringar i schemat också, fattar inte dealen, måste fråga chefen vad som händer egentligen. Jag jobbar ju aldrig, jag upprepar: ALDRIG, lördagkvällar. Jag jobbar fredagkvällar och lördagmorgnar. Så fan heller att jag tänker jobba fredagkväll och lördagkväll. No way, José. Schemaändringar kan jag leva med, men då ska jag fan få veta om det i tid och inte upptäcka det av en slump. Nu blev jag sur.

Aja. Hade tänkt blogga om något positivt, typ att vara tillbaka i Norge, men tror det får vänta till ett senare tillfälle.

monday monday monday

Hur många gånger har jag nämnt att jag hatar måndagar? Idag är ingen annorlunda måndag. Nej, idag är en måndag precis som vilken måndag som helst. Jag sov halva dagen (seriöst alltså, fattar typ inte hur jag kunde sova så länge), sen åt jag frukost, gick till coop och handlade, åt lunch, sminkade mig och gick till jobbet. Okej det här är iofs åtminstone två saker mer än jag brukar göra på måndagar: jag brukar varken gå och handla (jobbar ju i en affär för attanbojan) eller sminka mig på måndagar. Men det har jag gjort idag. En tredje sak som jag också gjort idag som jag aldrig brukar göra på måndagar är förbereda matlåda. Dessa tre saker till trots känns det som vilken annan måndag som helst. Jag kan nog förklara varför: handlingen var ju fortfarande bara "spendera tid (och pengar) i affär", sminkningen ser jag ju ända inte själv (!!!) och matlådan glömde jag ju ändå hemma.

Jag hatar måndagar.