civilkurage - min plikt?

För var dag som går blir jag mer och mer konfunderad över saker som jag normalt sett inte direkt reflekterar över. Det är all denna tid som jag spenderar framför dataskärmen i sällskap av mig själv tror jag. Dagens förstasidesnyhet på dn.se fick mig att bokstavligen sätta morgonkaffet i halsen. Lagstiftning om civilkurage? Har regeringen slagit huvudet i något hårt? Jag var tvungen att kolla om det var första april tre gånger innan jag förstod att det inte var ett april-skämt.

Artikeln inleds alltså med att man får läsa om Olle Reiz som ingrep när tjuvar slangade bensin från en bil och sedermera blev överkörd och avled. Läser man vidare så förstår man att Reiz var en bra man (såklart han var, han ingrep vid ett brott!) och att regeringen tycker att fler borde vara som honom. Naturligtvis är det önskvärt att alla som bevittnar ett brott ingriper, oavsett om det handlar om sexuella trakasserier, rån eller misshandel. Men med tanke på riskerna vid vissa situationer så känns det helt absurt att man ska kunna bli straffad för att inte ha ingripit. Jag menar, se bara på den föredömliga mannen Reiz. Han dog till följd av att ha ingripit vid ett brott som inte egentligen hamnar särskilt högt i straffskalan (ja, nu när han är död så förändrades ju straffskalan radikalt, men det är en annan historia). Ska då folk våga ingripa i alla lägen?

Det handlar för övrigt bara inte om huruvida folk ska våga ingripa. Jag menar, det vore jättebra om alla människor vågade ingripa. Jag vill gärna tänka mig att jag skulle göra det i alla fall... Men för det fall att människor i framtiden inte vågar ingripa ändå - hur bevisar du att personen såg något utan att ingripa?

Och vad innebär det här för arbetet med att få fram vittnen till händelser? "Oj jag såg ju det här brottet men jag ingrep inte så om jag träder fram och vittnar nu så kanske jag blir straffad för att jag inte ingrep..." Jag vet att jag ställer det på sin spets - men är inte det vad man måste göra ibland?

"klonade djur riskerar lidande"

BANBRYTANDE. Så ... oväntat? Nej, ordet jag söker är nog uppenbart. Alltså, jag finner knappt ord för de känslor som stormade upp inom mig när jag började läsa artikeln. Det är tydligen inte farligt att äta klonade kossor, men det är plågsamt för djuren som ofta måste förlösas med kejsarsnitt samt ofta drabbas av "allvarliga och ofta dödliga medicinska problem". Ja men dåså, då är det bara att hugga in på middagsbiffen. Tack gode gud så läste jag vidare i artikeln, och det finns inga klonade djur för jordbrukssyfte i Sverige idag (frågan om det finns klonade djur för andra syften kvarstår dock?). Man klonar heller inte djuren för att äta dem (det är för dyrt) utan för att bevara de bästa avelsdjuren (det vore ju dumt att göra som man alltid tidigare gjort, avla på de bästa avelsdjuren för att få fram nya bra avelsdjur?). Jag vet inte egentligen om det var någon tröst alls. Det kändes så för en sekund men nu när jag tänker på det så är jag inte helt säker. Jag blir så trött på vetenskapen ibland. Forskning kring cancer eller HIV istället, anyone?

Min lunchsallad var mycket god och helt fri från animaliska produkter.

and the dream of horses

Intressant egentligen, vad som fångar vår uppmärksamhet. Idag surfade jag in på dn.se och möts av förstasidesstoffet om Anders Eklund-rättegången. Som jag bläddrar förbi i jakt på något mer lättsmält, en tisdagmorgon som denna. Så, vad fångar min uppmärksamhet om inte denna artikel om varför vita hästar blir vita. Enligt forskare från Uppsala handlar det om en mutation som gör att de blir "gråhåriga" fortare än andra hästar, och tydligen ska detta härstamma från en endaste urhäst. Supposedly.

Andra saker som fångar min uppmärksamhet these days är framförallt Gilmore Girls. Så mycket att jag somnade imorse klockan sex efter att ha kollat på... äh jag minns inte ens hur många avsnitt. Det dumma med detta är ju att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Eller ja, i alla fall ett jobb som jag måste gå till för att sitta av tiden.

fördomsprofilen i christer i p3

Under flera års tid har jag haft ett favoritprogram på radio. Då menar jag inte ett sånt program som jag föredrar framför alla andra, utan ett sånt program som jag tycker att det är trist att missa. Ett sånt där som jag håller koll på vilken tid det går. Och känner igen återkommande inslag. Och sånt där. Framför allt så är det två moment som jag tycker lite extra mycket om. Det ena är den så kallade Fredagsflörten som infaller på fredagar, där en person blir hooked up, så att säga.

Det andra är Fördomsprofilen där en panel ställer en massa frågor om ens musikvanor, och utifrån det kommer de fram till vem man är som person. I stora drag.

Dessa två inslag försöker jag, så gott jag kan, att aldrig missa. Och nu idag så råkade jag vara med. Oops. Ni kan ju själv lista ut vilket, då det knappast är fredag idag. En liten disclaimer bara - jag har aldrig känt mig så stressad inför att svara på frågor någonsin! Värre än värsta jobbintervjun! Och som alltid så kommer man på de bra svaren alldeles för sent... Men det var en rolig upplevelse i alla fall.

sömnlösa funderingar

Ibland känns det som om tiden står helt stilla. Som om hela världen stannat upp och gått i någon sorts dvala. När jag skriver ibland menar jag såklart nu. Har Stockholm tagit semester? De senaste dagarna har det förefallit som om alla har bättre saker för sig än att vara i Stockholm. Folk flyr till Båstad, Falsterbo och Gotland. Eller ännu bättre - Grekland, Italien och Spanien. Men jag är inte det minsta bitter. Nej.

Idag är jag på tok för trött för att läsa några vettiga nyheter. Istället hittade jag den här skönheten. Ofta önskar jag att jag hade råd att ha en bil. Oftast önskar jag mig då en bil modell större. Men Audi R8 4,2 Quattro får mig att helt omprioritera. Vem vill ha en stor bil när man kan ha en sån här? Var har jag fått idén om att små människor behöver stora bilar? Fånigt och dumt. Synd att man inte har lite drygt 1,1 mille att köpa en bil för. Och såklart lite pengar över, så att man har råd att köra den också.

Nej, om man skulle ta och dricka en espresso. Det är lugnt på jobbet idag.

ingen människa är en ö

Jag tänkte först skriva något om debatten kring sverigedemokraterna på DN:s hemsida, om hur det är en debatt om något icke-existerande. Jag menar alltså inte att sverigedemokraterna inte existerar. Det är bara det här att (s) och (mp) deklararer att de vägrar att samarbeta med dem om de skulle komma in i riksdagen vid nästa val (vilket inte förfaller helt omöjligt). Och så har ju såklart alliansen svarat på detta (föga förvånansvärt). Och nej, de vill inte heller samarbeta med sverigedemokrater. Och de har aldrig påstått något sådant heller. Så varför slår (s) och (mp) rakt ut i luften?

En annan fråga som detta väcker är också det här med demokratin. Jag själv kan inte på något sätt sympatisera med sverigedemokraterna. Men om det finns en så pass stor del av svenska befolkningen som röstar på dem att de kommer in i riksdagen (vilket till exempel (mp) bara med nöd och näppe gjort tidigare) så ska de ju ändå ha något att säga till om. Allting i proportion till antalet röster då givetvis. Min poäng är ganska otydlig, för den, liksom debatten, är ett slag i luften. Det enda jag vill ha sagt är väl att debatten är onödig.

Och jag som inte ens skulle skriva något om det här. Förlåt.

tu verras, c'est un présent perpétuel

Idag vaknade jag närmast chockartat. Vad nu, ingen väckarklocka? Jag insåg på en gång att jag hade försovit mig. Att jag skulle ha gått och lagt mig vid tvåtiden för att sedan vakna av mig själv innan klockan sex är ju ungefär lika otroligt som att jag skulle ha förvandlats till man över natten. En snabb blick på klockan fick mig att kasta mig ur sängen. Tur att jag hade bestämt outfit redan igår! Hann med nöd och näppe till jobbet så det var ju ingen fara på taket. Och jag lyckades - mot alla odds - få med mig min lunch. Så idag har jag för första gången den här veckan ätit lunch.

Eftersom jag har ganska gott om tid här på jobbet har jag hunnit fundera en hel del. Idag har jag funderat på DN:s förstasidesnyhet för dagen. Att rättspsykiatrisk vård ska försvinna och ersättas av... ja, just det, vad ska det ersättas av? Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det att gå ihop. Jag menar, om man har begått ett brott under allvarlig psykisk störning eller tillfällig sinnesförvirring, ska man då gå fri i samhället? Missförstå mig rätt nu, jag menar absolut inte att dessa personer ska hamna i fängelse utan att passera gå. Det är klart att personer som är sjuka ska få vård istället för straff. Men en människa som har begått ett grovt våldsbrott är farlig, oavsett om den gjort det i "friskt" tillstånd eller inte. Om personen har en så allvarlig psykisk störning att den kunde begå brottet första gången, betyder inte det då att personen också kan göra det igen? Och igen?

Och jag förstår inte hur en öppen psykiatrisk tvångsvård skulle lösa det här problemet. Justitieminister Beatrice Ask säger till SvD.se att dessa s.k. otillbörliga personer ska fångas upp av vården, men inte dömas till det. Enligt samma artikel anser Anders Milton att detta ska fungera förebyggande, så att folk inte ska behöva vara rädda för att farliga människor går fria. Vidare säger Beatrice Ask att avsikten är ett försök att reda ut begreppen kring straff och vård.

Då undrar jag varför vården inte reda fångar upp dessa personer innan något händer? Varför skulle vården bli bättre på att fånga upp farliga personer bara för att dessa inte längre kan dömas till vård?

Det är bara att hoppas på det bästa. Det är inte direkt så att jag känner mig hotad i dagsläget, och lär ju inte göra det i framtiden heller. Oavsett om detta blir verklighet eller ej.

le temps, n'existe pas

Jag tänkte att den här bloggen kanske skulle handla om något vettigt.

Det mest vettiga jag gör för tillfället är att gå upp varje morgon och gå till jobbet. Det är i och för sig ganska vettigt. Men hittills har det nästan förefallit som om det är någon sorts följetång. Ska Louise få någon lunch i sig idag? Finns det verkligen fler hisskillar? Och hur många espresso kan man egentligen dricka under en dag?

Det finns så många frågor att fundera över här i livet.