springtime

Såhär i slutet av våren. Massa tentor, massa plugg. Stress. Och så fort jag gnäller över det så får jag dåligt samvete, för det är ingenting jämfört att skriva uppsats. Så blir det mer ångest och negativa känslor. Fyfan. Så jävla mycket negativa känslor. Och framtidsångest. Ångest ångest ångest. Vid den här tiden på året brukar jag sprudla av våren och dess glada känslor. Jag älskar ju våren och sommaren, jag älskar solen och det gröna och värmen. Den där känslan av att det bara är lite kvar tills man har ledigt från skolan, hela sommaren, trots att det bara innebär att man måste göra något annat. Och här sitter jag inne, med mitt plugg och min ångest. Jävla ångest.

all work and no play...

Den här veckan hade jag först sett fram emot att träffa min mami och alla djuren, speciellt eftersom jag inte träffade dem i Nice på grund av vulkanen. På grund av all stress jag haft den senaste tiden har jag dragit på mig magkatarr igen och kände att det var onödigt att åka Oslo-Stockholm-Skåne-Oslo på mindre än en vecka, så jag bestämde mig för att passa på och stanna i Stockholm lite längre. Men tji fick jag. Idag när jag kom till jobb sa min chef att jag ska jobba på torsdag 14-22. "Men du får ju i alla fall bra betalt, det är ju röd dag."du får ju i Jahapp. Det var den Stockholms-vistelsen. Nu blir det tisdag-onsdag igen. Stress stress stress, tåg 14 h och plugg, tenta, sömnbrist, jobb. Jobb jobb jobb.

All work and no play makes Louise fall apart.

at work.

Jag sitter på jobbet och fryser. Och när jag säger fryser så menar jag verkligen FRYSER. Det är verkligen fruktansvärt kallt här idag. Och dessutom hade vi inte fått någon leverans av min favvis go morgen-yoghurt = jag var tvungen att välja en annan smak = det var äckligt = jag blev besviken. Annars så har jag målat naglarna och det gör att jag känner mig näst intill kriminell (fast ändå inte). Det blev lilaglittrigt på lilaglittrigt, jag är mucho nöjd. Annars rå? Jorå, pillat lite med pluggschemat (herregud när ska jag hinna allt? Varför är alla omtentor på samma dag på samma tid i augusti?).

Men alltså. Det bästaste av allt: jag ska på jobbintervju. På scanway-shipping. Det vill säga: jag ska på jobbintervju på ett företag som sysslar med det som jag vill jobba med (fast de gör det faktiska jobbet, jag vill jobba med juridiken kring det). För ett eventuellt sommarjobb. I 2,5 månader. På ett shippingföretag. Som alltså håller på med shipping. Som jag alltså är stört intresserad av. Alltså verkligen. Om jag får det här jobbet så.. aaa fan då blir jag jävla glad alltså. Och så ser det bra ut på CV:t. Och så kanske jag kan komma på något vettigt att skriva uppsats om. Och så vidare och så vidare och så vidare. Bara BRA med andra ord. BRA.

ps. hur många etiketter kan man ge till ett inlägg? egentligen.

det här med att jobba

Alltså, jag har ett jobb där jag är skiftledare/ansvarig. För det mesta så är det väldigt lugnt på jobbet och inte särskilt mycket att göra - med andra ord ganska tråkigt. På grund av detta så brukar jag låta de andra som jobbar ta lite fler och längre pauser, och är i allmänhet ganska snäll mot dem. I gengäld hoppas jag att de ska tycka om mig och ha förståelse de gånger då jag är lite trött eller då det är mycket att göra.

Idag har det varit extremt mycket att göra, vilket jag gjorde klart för min medarbetare väldigt tidigt. Detta verkade hon ganska nöjd med - inte så konstigt kanske eftersom mycket att göra är lika med mindre tristess. Trots detta tog hon matpaus på nästan en timme - trots att tiden som är avsatt för paus om dagen egentligen bara är en halvtimme. Nåväl, tänkte jag, ingen idé att tjata och gnälla, hon jobbar säkert bättre efter en lång paus. När klockan började närma sig åtta (jag börjar 15.30) så började jag känna mig hungrig och sliten - jag hade ju trots allt inte haft en stilla stund på 4,5h. Ska bara städa klart på mjölkkylrummet och sen ska jag ta paus, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes röst: Louise! Louise!

Jag: jag hör dig inte, du får komma in hit istället för att stå och skrika utanför.
Hon: kan jag få paus, jag fryser så mycket!
Jag: varför har du inte på dig din [jobb]fleecetröja?
Hon: jag hann inte hämta den hemma innan jobbet
Jag: varför har du den inte här? du har ju fått skåp?
Hon: jag tar hem den varje gång.
Jag: okej, men jag fryser också, och jag har inte hunnit äta ännu, det är väldigt mycket att göra idag så vi hinner inte ha så mycket paus som vi brukar
Hon: fryser du också?
Jag: ja, jag håller på och städar mjölkkylen?
Hon: okej, men jag tänkte att jag kunde ta en paus och dricka lite te och värma mig nu, så kan du äta sen.
Jag: ehh..... du kan sätta på te och ta med dig till kassan, men som jag sa har vi inte tid att ta så mycket paus idag.

Blehblehbleh. Märks det att jag är lite irriterad eller? Det gör inget, för det är jag ju också. Och jag blir bara mer och mer irriterad på den här tjejen varje gång vi jobbar tillsammans. Varje gång har hon gjort massa fel och det är ju okej - om det inte vore samma fel varje gång nästan. Och så räknar hon alltid fel när hon räknar kassan. Hur svårt är det liksom? Och att gå på hudvårdsskola är INTE samma sak som att läsa två år från läkarlinjen - på ett år. GAH.

ps. jag är inne i en extremt stressig period så förvänta er inga glada inlägg här förrän typ mitten av april...