Nail Addicts Anonymous giveaway!

Okej, det här är inte sånt som jag brukar blogga om men sjuuuukt bra giveaway här på Nail Addicts Anonymous!!!!

(This is not what I usually blog about but: awesome giveaway at nail addicts anonymous!)

paket!

Hipp hipp hurra! Idag kom äntligen, efter alltför lång väntan, mina nagellack. Såhär ser underverken ut, och glädjen är nästan total (bortsett från att jag under den tiden jag väntat har hunnit förälska mig i ännu fler lack..):
För närvarande sportar jag China Glaze Atlantis som är LOVELY men den var omöjlig att fånga på bild, så det blir inget av det. Nu är det nattidags, imorgon drar jag till Sverige, hurra!

at work.

Jag sitter på jobbet och fryser. Och när jag säger fryser så menar jag verkligen FRYSER. Det är verkligen fruktansvärt kallt här idag. Och dessutom hade vi inte fått någon leverans av min favvis go morgen-yoghurt = jag var tvungen att välja en annan smak = det var äckligt = jag blev besviken. Annars så har jag målat naglarna och det gör att jag känner mig näst intill kriminell (fast ändå inte). Det blev lilaglittrigt på lilaglittrigt, jag är mucho nöjd. Annars rå? Jorå, pillat lite med pluggschemat (herregud när ska jag hinna allt? Varför är alla omtentor på samma dag på samma tid i augusti?).

Men alltså. Det bästaste av allt: jag ska på jobbintervju. På scanway-shipping. Det vill säga: jag ska på jobbintervju på ett företag som sysslar med det som jag vill jobba med (fast de gör det faktiska jobbet, jag vill jobba med juridiken kring det). För ett eventuellt sommarjobb. I 2,5 månader. På ett shippingföretag. Som alltså håller på med shipping. Som jag alltså är stört intresserad av. Alltså verkligen. Om jag får det här jobbet så.. aaa fan då blir jag jävla glad alltså. Och så ser det bra ut på CV:t. Och så kanske jag kan komma på något vettigt att skriva uppsats om. Och så vidare och så vidare och så vidare. Bara BRA med andra ord. BRA.

ps. hur många etiketter kan man ge till ett inlägg? egentligen.

det här med att jobba

Alltså, jag har ett jobb där jag är skiftledare/ansvarig. För det mesta så är det väldigt lugnt på jobbet och inte särskilt mycket att göra - med andra ord ganska tråkigt. På grund av detta så brukar jag låta de andra som jobbar ta lite fler och längre pauser, och är i allmänhet ganska snäll mot dem. I gengäld hoppas jag att de ska tycka om mig och ha förståelse de gånger då jag är lite trött eller då det är mycket att göra.

Idag har det varit extremt mycket att göra, vilket jag gjorde klart för min medarbetare väldigt tidigt. Detta verkade hon ganska nöjd med - inte så konstigt kanske eftersom mycket att göra är lika med mindre tristess. Trots detta tog hon matpaus på nästan en timme - trots att tiden som är avsatt för paus om dagen egentligen bara är en halvtimme. Nåväl, tänkte jag, ingen idé att tjata och gnälla, hon jobbar säkert bättre efter en lång paus. När klockan började närma sig åtta (jag börjar 15.30) så började jag känna mig hungrig och sliten - jag hade ju trots allt inte haft en stilla stund på 4,5h. Ska bara städa klart på mjölkkylrummet och sen ska jag ta paus, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes röst: Louise! Louise!

Jag: jag hör dig inte, du får komma in hit istället för att stå och skrika utanför.
Hon: kan jag få paus, jag fryser så mycket!
Jag: varför har du inte på dig din [jobb]fleecetröja?
Hon: jag hann inte hämta den hemma innan jobbet
Jag: varför har du den inte här? du har ju fått skåp?
Hon: jag tar hem den varje gång.
Jag: okej, men jag fryser också, och jag har inte hunnit äta ännu, det är väldigt mycket att göra idag så vi hinner inte ha så mycket paus som vi brukar
Hon: fryser du också?
Jag: ja, jag håller på och städar mjölkkylen?
Hon: okej, men jag tänkte att jag kunde ta en paus och dricka lite te och värma mig nu, så kan du äta sen.
Jag: ehh..... du kan sätta på te och ta med dig till kassan, men som jag sa har vi inte tid att ta så mycket paus idag.

Blehblehbleh. Märks det att jag är lite irriterad eller? Det gör inget, för det är jag ju också. Och jag blir bara mer och mer irriterad på den här tjejen varje gång vi jobbar tillsammans. Varje gång har hon gjort massa fel och det är ju okej - om det inte vore samma fel varje gång nästan. Och så räknar hon alltid fel när hon räknar kassan. Hur svårt är det liksom? Och att gå på hudvårdsskola är INTE samma sak som att läsa två år från läkarlinjen - på ett år. GAH.

ps. jag är inne i en extremt stressig period så förvänta er inga glada inlägg här förrän typ mitten av april...

ett blogginlägg

Alltså, idag är det den åttonde mars. Då skulle säkert någon tycka att man borde skriva något förnuftigt om kvinnodagen. Det tänker jag inte göra. Jag tänker heller inte skriva något om hur mycket jag saknar Moschi-Moschi, för det har jag gjort alltför många gånger och jag blir bara mer ledsen av det.

Istället tänker jag skriva om internetshoppande. Jag bor i ett land som inte är med i EU. Bara en sån sak liksom. Då slipper man t.ex. betala moms när man beställer från Sverige, men i gengäld måste man betala den i Norge. Det intressanta med det här förfarandet är att det inte kommer som en räkning tillsammans med paket, och inte heller som någon sorts "postförskott" (ni vet sånt som man måste betala när man hämtar ut paketet på utlämningsstället). Nej, i i-landet (host) Norge så får man först veta (via posten.no) att paketet har anlänt till Norge och är under importbehandling. Några timmar senare får man veta (via posten.no) att paketet är under importbehandling och tillfälligt lagrad. Man får här inga möjligheter att kontakta posten för att höra varför produkten är lagrad. Några DYGN (yes, you heard me) senare får man ett brev hem där det står att ens paket har anlänt och att de vill ha en fullmakt för att man ska få sitt paket (läs: för att man ska få betala för att få sitt paket). Den här fullmakten kan man inte bara skriva under och ta med sig till posten och så hämta ut sitt paket (efter att man betalat). Man skulle ju kunna tänka sig att de fortfarande inte under dessa dygn som paketet varit tillfälligt lagrat hunnit räkna ut hur mycket man ska betala och att det är därför som det går så förbaskat segt. Så är det tydligen inte, då det står i brevet man fått hem hur mycket det är som man sedan kommer att få betala. Vidare får man inget kuvert med som man kan returnera fullmakten i, jag menar varför skulle posten bjuda på tillbakasändningen av ett papper som man måste skicka tillbaka?

Nåväl. Det som jag kanske tycker är mest intressant med det här (förutom att det går så otroligt långsamt då) är att man ska fylla i en fullmakt till posten som medger att de får förtulla ens paket. Men det är ju inte direkt som att du kan välja att inte ge den här fullmakten till posten (då får du ju inte ditt paket). Så varför inte bara skicka paket+räkning direkt? Norge och byråkrati alltså. Jag säger då det.