Sidor

Visar inlägg med etikett vegetarianism/veganism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vegetarianism/veganism. Visa alla inlägg

onsdag 27 januari 2010

varför ska det vara så förbannat jävla svårt?!

Varför ska det vara så himla svårt? Varför är det alltid jag som måste försvara mig när jag hamnar i situationer där det kommer upp att jag inte äter kött? Jag sliter med vardagliga beslut, om mat, kläder och kuddar och gud vet vad. Och när folk, som äter kött, ifrågasätter mig och mina beslut blir jag så himla ledsen. Jag säger "det är bättre att göra något än att inte göra något alls", och får tillbaka att jag borde sluta använda såna kläder och såna skor.

För bara några minuter sedan hamnade jag i en sån där obehaglig situation. Personen i fråga började prata om huruvida det är okej att äta ris i sådana fall, med tanke på att risodlare oftast lever under svåra förhållanden och att risodlingar är skadliga för miljön. Huruvida ullkläder är okej. Huruvida det ens är möjligt att hela världen skulle kunna leva vegetariskt/veganskt, rent praktiskt sett. Och så ska jag behöva försvara mig? Att jag äter ris, att jag använder vanliga kläder? Ska jag kunna svara på om man kan ge mat till hela världen om alla blir vegetarianer, när det finns folk som svälter i en köttätande värld? Ska jag vara någon fucking jävla moder teresa bara för att jag inte äter kött? Eller någon slags allsvetande gud som kan ge svar på alla frågor om jordens framtid?

Vad jag svarade? Jag började gråta över min otillräcklighet. Nu vill jag inte äta något alls längre. Nu vill jag inte ha kläder och skor och kosttillskott och mat och utbildning. Jag kan inte förändra någonting. Det gör ont i mig. Världen är fördömd.

måndag 28 december 2009

Hade tänkt publicera det här för ett tag sen, men glömde bort det i all tentaplugg/julstress. Hur som helst, det följande är skrivet av Sofia:

Ett halvhjärtat försök
"Jag tycker förstås inte om att döda djur, men känner på något sätt att själva handlingen legitimerar konsumtionen. Hemslakten gör mig delaktig i en tradition där relationen mellan människa och djur inte är bruten, där det finns en direkt koppling mellan djuromsorg och mat."

- människor som startade döda djur-traditionen överlevde inte utan kött. du lever på tjugohundratalet och dina valmöjligheter är oändliga. du dödar djur för att du kan och inte för att du måste. alltså har den där traditionen du snackar om typ ändrats lite, från behov till typ...en hobby?

"De flesta djur vi äter skulle inte finnas om inte människan avlat fram dem. Korna, fåren och grisarna behöver oss för att överleva."

- men vänta här nu... vi avlar fram dom och därför finns dem... och vi avlar fram dem för att döda dem, right? och så säger du att de behöver oss för att överleva? vänta lite, var det inte det här med "att överleva" som du typ, inte tycker att djur ska göra? du menar alltså att djuren behöver att vi avlar fram dem, dödar dem och sen... överlever de? som typ, särimner?

"Och alternativet till kött består många gånger av märkliga substitut eller grönsaker som flugit ett varv runt jorden."

- vissa har tydligen missat att den globala köttindustrin släpper ut 40% mer växthusgaser än alla transporter. men jaja. att hänga med i utvecklingen verkar ju inte vara din grej.

måndag 14 december 2009

Alltså jag vet inte. Jag har typ noll pengar (är så glad att jag om en vecka befinner mig hos mina kära föräldrar, på en armlängds avstånd från deras fulla skafferi) men ändå så kunde jag inte låta bli att förbarma mig över den stackars italienaren (som egentligen kom från argentina och numer bor i Madrid) vars kort var på villovägar och som inte kände någon här i Oslo som kunde hjälpa honom. Jag antar att det är på grund av att jag själv alltid tappar bort saker och önskar att någon kunde förbarma sig över mig.
Känner mig i alla fall helt varm i hjärtat av att ha hjälpt en vegan (!!) att få något att äta i detta o-vegan-vänliga och dessutom för närvarande ganska kalla land.
Det finaste kanske var att han nästan inte vågade erkänna att han inte åt kött men lyste helt upp när jag sa att jag inte heller gör det. Det var ett fint ögonblick. Och sen fick jag en fin lång pratstund. Han lovade att komma tillbaka, inte för att handla men för att säga hej, om han fick jobbet som han var här för intervju till.