at work.

Jag sitter på jobbet och fryser. Och när jag säger fryser så menar jag verkligen FRYSER. Det är verkligen fruktansvärt kallt här idag. Och dessutom hade vi inte fått någon leverans av min favvis go morgen-yoghurt = jag var tvungen att välja en annan smak = det var äckligt = jag blev besviken. Annars så har jag målat naglarna och det gör att jag känner mig näst intill kriminell (fast ändå inte). Det blev lilaglittrigt på lilaglittrigt, jag är mucho nöjd. Annars rå? Jorå, pillat lite med pluggschemat (herregud när ska jag hinna allt? Varför är alla omtentor på samma dag på samma tid i augusti?).

Men alltså. Det bästaste av allt: jag ska på jobbintervju. På scanway-shipping. Det vill säga: jag ska på jobbintervju på ett företag som sysslar med det som jag vill jobba med (fast de gör det faktiska jobbet, jag vill jobba med juridiken kring det). För ett eventuellt sommarjobb. I 2,5 månader. På ett shippingföretag. Som alltså håller på med shipping. Som jag alltså är stört intresserad av. Alltså verkligen. Om jag får det här jobbet så.. aaa fan då blir jag jävla glad alltså. Och så ser det bra ut på CV:t. Och så kanske jag kan komma på något vettigt att skriva uppsats om. Och så vidare och så vidare och så vidare. Bara BRA med andra ord. BRA.

ps. hur många etiketter kan man ge till ett inlägg? egentligen.

det här med att jobba

Alltså, jag har ett jobb där jag är skiftledare/ansvarig. För det mesta så är det väldigt lugnt på jobbet och inte särskilt mycket att göra - med andra ord ganska tråkigt. På grund av detta så brukar jag låta de andra som jobbar ta lite fler och längre pauser, och är i allmänhet ganska snäll mot dem. I gengäld hoppas jag att de ska tycka om mig och ha förståelse de gånger då jag är lite trött eller då det är mycket att göra.

Idag har det varit extremt mycket att göra, vilket jag gjorde klart för min medarbetare väldigt tidigt. Detta verkade hon ganska nöjd med - inte så konstigt kanske eftersom mycket att göra är lika med mindre tristess. Trots detta tog hon matpaus på nästan en timme - trots att tiden som är avsatt för paus om dagen egentligen bara är en halvtimme. Nåväl, tänkte jag, ingen idé att tjata och gnälla, hon jobbar säkert bättre efter en lång paus. När klockan började närma sig åtta (jag börjar 15.30) så började jag känna mig hungrig och sliten - jag hade ju trots allt inte haft en stilla stund på 4,5h. Ska bara städa klart på mjölkkylrummet och sen ska jag ta paus, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes röst: Louise! Louise!

Jag: jag hör dig inte, du får komma in hit istället för att stå och skrika utanför.
Hon: kan jag få paus, jag fryser så mycket!
Jag: varför har du inte på dig din [jobb]fleecetröja?
Hon: jag hann inte hämta den hemma innan jobbet
Jag: varför har du den inte här? du har ju fått skåp?
Hon: jag tar hem den varje gång.
Jag: okej, men jag fryser också, och jag har inte hunnit äta ännu, det är väldigt mycket att göra idag så vi hinner inte ha så mycket paus som vi brukar
Hon: fryser du också?
Jag: ja, jag håller på och städar mjölkkylen?
Hon: okej, men jag tänkte att jag kunde ta en paus och dricka lite te och värma mig nu, så kan du äta sen.
Jag: ehh..... du kan sätta på te och ta med dig till kassan, men som jag sa har vi inte tid att ta så mycket paus idag.

Blehblehbleh. Märks det att jag är lite irriterad eller? Det gör inget, för det är jag ju också. Och jag blir bara mer och mer irriterad på den här tjejen varje gång vi jobbar tillsammans. Varje gång har hon gjort massa fel och det är ju okej - om det inte vore samma fel varje gång nästan. Och så räknar hon alltid fel när hon räknar kassan. Hur svårt är det liksom? Och att gå på hudvårdsskola är INTE samma sak som att läsa två år från läkarlinjen - på ett år. GAH.

ps. jag är inne i en extremt stressig period så förvänta er inga glada inlägg här förrän typ mitten av april...

ett blogginlägg

Alltså, idag är det den åttonde mars. Då skulle säkert någon tycka att man borde skriva något förnuftigt om kvinnodagen. Det tänker jag inte göra. Jag tänker heller inte skriva något om hur mycket jag saknar Moschi-Moschi, för det har jag gjort alltför många gånger och jag blir bara mer ledsen av det.

Istället tänker jag skriva om internetshoppande. Jag bor i ett land som inte är med i EU. Bara en sån sak liksom. Då slipper man t.ex. betala moms när man beställer från Sverige, men i gengäld måste man betala den i Norge. Det intressanta med det här förfarandet är att det inte kommer som en räkning tillsammans med paket, och inte heller som någon sorts "postförskott" (ni vet sånt som man måste betala när man hämtar ut paketet på utlämningsstället). Nej, i i-landet (host) Norge så får man först veta (via posten.no) att paketet har anlänt till Norge och är under importbehandling. Några timmar senare får man veta (via posten.no) att paketet är under importbehandling och tillfälligt lagrad. Man får här inga möjligheter att kontakta posten för att höra varför produkten är lagrad. Några DYGN (yes, you heard me) senare får man ett brev hem där det står att ens paket har anlänt och att de vill ha en fullmakt för att man ska få sitt paket (läs: för att man ska få betala för att få sitt paket). Den här fullmakten kan man inte bara skriva under och ta med sig till posten och så hämta ut sitt paket (efter att man betalat). Man skulle ju kunna tänka sig att de fortfarande inte under dessa dygn som paketet varit tillfälligt lagrat hunnit räkna ut hur mycket man ska betala och att det är därför som det går så förbaskat segt. Så är det tydligen inte, då det står i brevet man fått hem hur mycket det är som man sedan kommer att få betala. Vidare får man inget kuvert med som man kan returnera fullmakten i, jag menar varför skulle posten bjuda på tillbakasändningen av ett papper som man måste skicka tillbaka?

Nåväl. Det som jag kanske tycker är mest intressant med det här (förutom att det går så otroligt långsamt då) är att man ska fylla i en fullmakt till posten som medger att de får förtulla ens paket. Men det är ju inte direkt som att du kan välja att inte ge den här fullmakten till posten (då får du ju inte ditt paket). Så varför inte bara skicka paket+räkning direkt? Norge och byråkrati alltså. Jag säger då det.

hodepine

Vissa dagar är lite segare än andra. Idag är en sån dag. Vaknade med huvudvärk, så jag gick upp och tog en huvudvärkstablett och gick och la mig igen. När jag vaknade nästa gång hade jag fortfarande huvudvärk så jag tog ytterligare en huvudvärkstablett innan jag satte på kaffe, gick till tvättstugan och dessutom passade på att köpa en liten yoghurt till frukost. Huvudvärken har kommit och gått hela dagen (i takt med intagandet av piller då) men jag har trots detta lyckats få en massa saker tvättade. Och tro mig, jag har inte legat på latsidan när det gäller tvättandet! Förvisso "bara" tre maskiner, men de är stora och slukar hur mycket som helst! Dessutom har jag manglat alla sängkläder och vikt och strukit alla kläder. Inte illa, om jag får säga det själv.

Nu dricker jag eftermiddagskaffe och ikväll kanske det blir en liten get together med Gabby, Klas, Terje och Courtney - vore mycket trevligt innan jag åker till Norge och Courtney tillbaka till the US of A. Sen blir det nog packning hela natten och städning hela dagen imorgon. Och så vidare. På tisdag kan jag andas ut. Längtar. Tre dagar kvar nu bara!

04:34

Jappjapp, klockan är strax efter halv fem på morgonen och jag är klarvaken. Alltså, jag är inte ens trött. Inte trött, inte hungrig, inte törstig. Trots att jag drack mitt senaste koffein vid elva-snåret (på förmiddagen) och att jag inte ätit sen typ sjutiden. Och inte sovit sen ja, jag vaknade vid halv tio-tiden imorse. Igår morse.

Har lyckats fördriva tiden med att skicka in formuläret till UiO (som jag redan nämnt), och efter det började jag kolla vad fasiken jag ska göra med mitt SATS-träningskort när jag flyr landet. Det kostar 7800 SEK om året för träningskort som gäller både i Sverige och Norge (vilket iofs är sjukt billigt om man jämför med vad man får betala för samma kort om man köper det i Norge, där går det loss på 7100 NOK vilket är en bra bit över 8000 SEK..). Alternativ skulle kunna vara att försöka byta så jag får motsvarande kort som jag har, fast i Norge. Men det verkar kosta dubbelt så mkt som det jag betalar nu. Annars finns alternativet att frysa om det 1) är okej även fast SATS finns i Norge 2) inte är för lång period. Om jag inte får frysa det och de andra alternativen är för dyra finns alternativet att avsluta det. Då måste jag betala medlemsavgift och skit igen när jag kommer hem. Och hur ska jag träna i Oslo? Har kollat upp studentidretten (som det heter) och blir bara förvirrad. Får fundera på det här.

Annars så är det vissa saker som jag måste göra som jag bara inte verkar få gjort:

- Sortera den rena tvätten som fortfarande inte blivit sorterad
- Skriva klart listorna och fixa allt pappersarbete sen folkbanquetten
- Styra upp kurslitteratur för sommaren

Eh det där var ju inte alls så mycket som det kändes som. Varför får jag det inte bara gjort?

Imorgon ska jag (förhoppningsvis):

- besöka biblioteket (hitta bok/böcker om de gaulle!)
- träna (intervaller) med viktor
- fira morfar som fyller 79 år idag.

Innan dess ska jag förhoppningsvis sova. Annars blir det jobbigt. BLÖÖÖÖRK. Provar igen.
-

"Hei,

Jeg hadde ikke mulighet til å skrive ut og scanne in søknadsskjemaet, så jeg håper det går bra likevel...

Med vennlig hilsen,
Louise Berlin"

Jag känner mig stolt över min fantastiska bedrift, mitt första mail på norska. Haha. Och långt var det... Nu är det bara att hoppas att det faktiskt går bra. För övrigt hoppas jag att det jag skickade in är korrekt ifyllt och godkänt och så vidare. Jag kände att jag bara var tvungen att skicka in grejen. Nu får vi se vad som händer, ikke sant?

amen typ okejrå

Såhär. Petroleumsrett 15 ECTS. Sjørett 15 ECTS. Vad säger ni nu då?

(Jag undrar om jag ska använda norskt tangentbord från och med nu. Det skulle bli halvt oläsligt, men ganska kul. För mig.)

går händelserna i förväg...

Nu! Nu har jag bestämt mig. Jag ska i första hand söka till Oslo. Och nu vill jag så jävla gärna plugga i Oslo att jag börjat kolla bostäder. Bostäder är dyrt i Oslo. Sjukt fräscha studentboenden verkar det dock finnas, som dessutom är centrala. Men den verkligt stora grejen i Norge verkar vara kollektiv. Jag har varit skeptisk, men efter min vistelse i ett tjejkollektiv i Bergen är jag helt positiv och nyfiken. Kollektiv, korridor, studentlägenhet? Valmöjligheterna är så många. Och jag har inte ens skickat in min ansökan ännu. Tänk om jag inte ens blir antagen?

Jag kanske hamnar i Frankrike (som också är med på min topp 3-lista, men fortfarande varken rankad 2a eller 3a, stora beslut vet ni). Eller Köpenhamn. Om jag hamnar i Köpenhamn är det ju nästan hemma hos mina föräldrar. Då kan jag, på riktigt, åka hem till mina föräldrar praktiskt taget varje helg (pappa jobbar i Köpenhamn praktiskt taget). Luncha med pappa på dagen, åka hem till gården på helgen. Det blir ju nästan som det var för min kära bror på den tiden hela familjen bodde i Stockholm. Bortsett från att huset i Täby inte var lika mycket bondgård som det här stället. Nåväl. Vi får se vart detta bär. Kanske blir jag kvar i Stockholm en termin till. Och blir jag det så är väl det inte heller fy skam.

de gales hus

Jag har försökt med sådana här ljudböcker under en liten period nu, men inte alls gillat det. Man måste koncentrera sig hela tiden, och minsta lilla ljud eller rörelse kan ta bort koncentrationen från boken - vips så har du tappat bort dig i handlingen. Dessutom är uppläsningen mycket segare än vad man själv läser (och det är ingen idé att smickra sig själv - jag läser ganska långsamt i ärlighetens namn).

Men då jag (för att citera Jacob) lider av en aning Norge-mani så bestämde jag mig ändå för att ge det ytterligare en chans. Jag hade precis läst klart Naiv.Super. och kände mig ju inte direkt bättre på talad norska för det (skriven norska går för det mesta bra!). Jag hade råkat upptäcka att en bok jag tidigare läst på svenska blivit filmatiserad i Norge (med Rolf Lassgård i en av rollerna, hehe). När jag då hittade den som ljudbok var det ett givet val. Det tog flera provlyssningar men igår kom jag igång och det är perfekt! Det som i vanliga fall är jobbigt med att uppläsningen är långsam försvinner ju när man måste koncentrera sig både på att höra orden och förstå innebörden.

Och nej, självklart har jag ingen röd tråd eller fin slutsats att dra av detta. Men snart ska jag kila iväg till skolan och träffa mina små fadderbarn. Weeei.

home, sweet home?

Nu är jag hemma igen. Ska skriva stämningsansökan nu lite fort, så jag återkommer senare idag eller ikväll. Bergen var fantastiskt. Verkligen extraordinärt vackert.

HEJDÅ !