(fast more like 7.30 to 16)
Börjar bli så jävla trött på jobbet. Tur att det bara är måndag kväll kvar innan jag åker på välförtjänt semester. Jobba dubbelt + påsk, i kombination med att studera på 300% av heltid.. Yes, I fucking deserve this.
Anyhow. I egenskap av att vara ansvarig på de pass jag jobbar så var jag här 7.30 imorse. När ingen mer hade kommit kl 8.30 blev jag lite fundersam (okej att de sällan brukar komma innan klockan åtta även om de ska det, men en halvtimme försent utan att ringa? inte okej). Smsade chefen. Han ringde strax tillbaka och meddelade att fröken A försovit sig. Jag orkar inte länka men jag har nämnt henne förut. Och inte i positiva ordalag. Fröken A har varit på påskeferie i två veckor, något som förvånade alla eftersom 1) hon precis börjat jobba här och 2) ingen annan fått ledigt under påsken. Jag hade till och med svårt att få ledigt en dag, trots att jag jobbat här sedan september och alltid ställer upp extra. Trots att jag inte har tagit ledigt utan faktiskt bytt bort alla mina pass när jag ska iväg.
Ja, ja. Nu kommer väl fröken A att skämmas när hon kommer, och inte vara så jävla jobbig. Tänkte jag. Trodde jag. Jag hade fel. Inte ens en ursäkt att hon kom 1,5h försent. Ingenting. Sen när jag skulle gå och äta lunch så bah "aha, jag hade tänkt äta nu". Jag typ "jaha, du får vänta, jag har varit här sen 7.30". Sen kom hon in på kontoret när jag satt och åt och bara "jag sätter in min pizza i ugnen nu, det tar väl tio minuter". Som att hon har någon sorts auktoritet att bestämma när min paus är slut? Sur som jag redan var tänkte jag att då kommer jag och avbryter hennes lunch när exakt 30 minuter har gått (ja, jag vet, sjukt småsint av mig). Så det gjorde jag. Och då bad hon mig vänta lite för att hon inte var klar. Herregud, vad är det för fel på människan?
Jag tror hon helt saknar pejling på sociala mönster och beteenden. Skitjobbigt. Aja. Snart är den här arbetsdagen slut och jag får komma ut i solen. Hurra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar