det här med att jobba

Alltså, jag har ett jobb där jag är skiftledare/ansvarig. För det mesta så är det väldigt lugnt på jobbet och inte särskilt mycket att göra - med andra ord ganska tråkigt. På grund av detta så brukar jag låta de andra som jobbar ta lite fler och längre pauser, och är i allmänhet ganska snäll mot dem. I gengäld hoppas jag att de ska tycka om mig och ha förståelse de gånger då jag är lite trött eller då det är mycket att göra.

Idag har det varit extremt mycket att göra, vilket jag gjorde klart för min medarbetare väldigt tidigt. Detta verkade hon ganska nöjd med - inte så konstigt kanske eftersom mycket att göra är lika med mindre tristess. Trots detta tog hon matpaus på nästan en timme - trots att tiden som är avsatt för paus om dagen egentligen bara är en halvtimme. Nåväl, tänkte jag, ingen idé att tjata och gnälla, hon jobbar säkert bättre efter en lång paus. När klockan började närma sig åtta (jag börjar 15.30) så började jag känna mig hungrig och sliten - jag hade ju trots allt inte haft en stilla stund på 4,5h. Ska bara städa klart på mjölkkylrummet och sen ska jag ta paus, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes röst: Louise! Louise!

Jag: jag hör dig inte, du får komma in hit istället för att stå och skrika utanför.
Hon: kan jag få paus, jag fryser så mycket!
Jag: varför har du inte på dig din [jobb]fleecetröja?
Hon: jag hann inte hämta den hemma innan jobbet
Jag: varför har du den inte här? du har ju fått skåp?
Hon: jag tar hem den varje gång.
Jag: okej, men jag fryser också, och jag har inte hunnit äta ännu, det är väldigt mycket att göra idag så vi hinner inte ha så mycket paus som vi brukar
Hon: fryser du också?
Jag: ja, jag håller på och städar mjölkkylen?
Hon: okej, men jag tänkte att jag kunde ta en paus och dricka lite te och värma mig nu, så kan du äta sen.
Jag: ehh..... du kan sätta på te och ta med dig till kassan, men som jag sa har vi inte tid att ta så mycket paus idag.

Blehblehbleh. Märks det att jag är lite irriterad eller? Det gör inget, för det är jag ju också. Och jag blir bara mer och mer irriterad på den här tjejen varje gång vi jobbar tillsammans. Varje gång har hon gjort massa fel och det är ju okej - om det inte vore samma fel varje gång nästan. Och så räknar hon alltid fel när hon räknar kassan. Hur svårt är det liksom? Och att gå på hudvårdsskola är INTE samma sak som att läsa två år från läkarlinjen - på ett år. GAH.

ps. jag är inne i en extremt stressig period så förvänta er inga glada inlägg här förrän typ mitten av april...