det dåliga kulturvarvet

Alltså p3 kultur med temat "Det dåliga kulturarvet". Vill både skratta, gråta och dö lite. Johnny Bode liksom. Vilken konstig snubbe. Men synd om honom också, på sätt och vis. Annars tänker jag mycket på politik om dagen, men orkar inte sätta det på pränt. Det blir för mycket, för aggressivt, för rörigt.

Inte så många veckor kvar på jobbet heller. Living life in the fast lane. Präglat hela sommaren faktiskt. Konstig känsla ändå, när man tänker efter.

springtime

Såhär i slutet av våren. Massa tentor, massa plugg. Stress. Och så fort jag gnäller över det så får jag dåligt samvete, för det är ingenting jämfört att skriva uppsats. Så blir det mer ångest och negativa känslor. Fyfan. Så jävla mycket negativa känslor. Och framtidsångest. Ångest ångest ångest. Vid den här tiden på året brukar jag sprudla av våren och dess glada känslor. Jag älskar ju våren och sommaren, jag älskar solen och det gröna och värmen. Den där känslan av att det bara är lite kvar tills man har ledigt från skolan, hela sommaren, trots att det bara innebär att man måste göra något annat. Och här sitter jag inne, med mitt plugg och min ångest. Jävla ångest.

all work and no play...

Den här veckan hade jag först sett fram emot att träffa min mami och alla djuren, speciellt eftersom jag inte träffade dem i Nice på grund av vulkanen. På grund av all stress jag haft den senaste tiden har jag dragit på mig magkatarr igen och kände att det var onödigt att åka Oslo-Stockholm-Skåne-Oslo på mindre än en vecka, så jag bestämde mig för att passa på och stanna i Stockholm lite längre. Men tji fick jag. Idag när jag kom till jobb sa min chef att jag ska jobba på torsdag 14-22. "Men du får ju i alla fall bra betalt, det är ju röd dag."du får ju i Jahapp. Det var den Stockholms-vistelsen. Nu blir det tisdag-onsdag igen. Stress stress stress, tåg 14 h och plugg, tenta, sömnbrist, jobb. Jobb jobb jobb.

All work and no play makes Louise fall apart.

politix

Alltså, det här up and coming VALET. Det börjar äta upp all min energi. Jag blir så himla uppretad och irriterad. Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag har länge, alltså verkligen i flera år, sagt att jag inte är intresserad av politik. För det är jag ju inte. Men så fort det vankas valhets runtomkring mig, om det så är riksdagsval, europaval eller val i mitt nya hood Norge, så blir jag helt uppäten av det. Irriterad, engagerad, arg. Jag är så fruktansvärt trött på detta missnöje som de rödgröna håller på med, ledsen av att de sk gröna måste vara så jävla knallröda och vaddå UPP TILL KAMP? Kamp mot vaddå? Mot välfärdssamhället?

Dessutom blir jag så jävla trött på att höra att alliansen kom till makten i en tid av god ekonomi och lite arbetslöshet, och att nu är ekonomin i botten och arbetslösheten rekordhög. Finns det folk som på riktigt tror att finanskrisen beror på den borgerliga regeringen? För i så fall: I've got news for you. Sverige är ett litet land med mycket industri. Produkterna från industrin exporteras, och Sverige tjänar pengar. När ekonomin rasar i andra länder minskar efterfrågan på våra industrivaror --> ekonomin rasar i Sverige. Vi är inte en självbärande ekonomi utan en del av något mycket större.

Med hjälp av en nordisk union eller ett deltagande i EMU skulle vi troligtvis stå lite starkare och klara oss bättre, även om ingen kan undvika de globala effekterna.

Alltså, äh. Jag blir så jävla trött på det här. Ska jag behöva irritera mig över det här i ett halvår nu? Som om det inte räcker med att det blir måndag varje vecka.

the awesome vacation i bilder:

Juan-les-Pins.
"Se ut som om du håller på att ramla" -"ok"
Les gorges du Verdon
Bro som enligt den lögnaktiga guideboken "Topp 10 Provence & Côte d'Azur" utgiven 2005 är Europas högsta. Alltså det stämmer INTE.
Badade någonstans vid le massif de l'esterel.

Nice.

Hatar att inte ens kunna prata med de som betyder mest för mig utan att de missförstår allting. Ska sluta prata om sånt som gör mig ledsen/irriterad/arg/trött/upprörd. Allting är ju bara bra och små lätta moln och väldoftande rosor hela FUCKINGS JÄVLA TIDEN.

Saknar mamma.

hårfint

Idag var jag och klippte mig, och som vanligt när man klipper sig nere på kontinenten var det mycket ojande och ooo-ande över mitt ljusa hår. När det dessutom var tonat brunt i vintras som inte helt gått ur. Knäppt. Dessutom så skulle det tunnas och tunnas och tunnas. Som vanligt. Varför gillar inte frisörer tjockt hår? Anyhow, håret ser mycket fräschare och friskare ut nu, och det gör inget att det är tunnare i topparna nu, det ser liksom inte lika "tungt" ut. Känns skönt att ha det ur världen i alla fall. Nu behöver jag inte klippa mig igen förrän typ december eller något, hehe.

Sen ringde K och jag tror att min oförmåga att kunna fokusera på rätt sak när jag multi-taskar förstörde det lite. I went on and on om misslyckat nagellackande. Som om han bryr sig. Men han ringde liksom när jag var mitt uppe i det och ja, jag har ju inte haft så många konversationer de senaste dagarna. Aja, tror i alla fall inte det var så uppskattat och så får jag så dåligt samvete och så blir allt bara en dålig spiral. Önskar jag kunde fokusera på rätt sak ibland. Som att hjälpa K när han har det jobbigt. Ska försöka skärpa mig.

Imorgon ska jag packa min väska och mina grejer, men jag åker inte hem till oslo förrän på lördag kväll. Kommer seeent på kvällen och sen blir det jobb på söndag. Hem till verkligheten med andra ord. Det ordnar sig.

mardrömmar

Jag vet inte varför, men den senaste tiden har jag drabbats av mardrömmar. Härom natten drömde jag att det var inbrott i min lägenhet - detta drömde jag säkert på grund av att jag här i Nice bor i min brors lägenhet, som han hade inbrott i förut. Och så nu i natt. Då drömde jag att vi skulle lämna tillbaka hyrbilen, bara att den i drömmen var en gigantisk van istället för den minsta renault du kan tänka dig. Min bror körde som en galning och till slut krockade vi in i något och polisen kom och grep honom och sa att det blir tre års fängelse, och dessutom ville han gripa mig också, fastän jag bara satt i baksätet. Jag var tydligen precis lika skyldig.

Detta får mig att tro att jag oroar mig för mycket. Mardröm om inbrott när jag bor i tidigare inbrottsdrabbad lägenhet, mardröm om återlämning av hyrbil natten innan jag ska återlämna hyrbil. Kan inte vara en slump! Nåväl, nu ska jag ta och bege mig ut i solen. Skaka av mig mardrömmarna!

bah JA OKEJ JAG KAN VÄL OFFRA MIG

Min bror frågade mig, apropå att jag ska på semester och hälsa på honom snart (SEMESTER!) om jag kunde tänka mig att åka till les gorges du verdon. Jag bah "les gorges du vadå?" och så fick jag se det här:

Och jag bah "okej jag kan väl offra mig. den här gången."

Eller så kanske det snarare var så att jag typ bah "jaajajajaaaaaa jaaaaa nääär kan vi åka???!". Så kan det ha varit. Antingen eller. Men bara så att det är helt klart för alla: SEMESTER. Åker på lördag. Pepp? PEPP!

working nine to five

(fast more like 7.30 to 16)

Börjar bli så jävla trött på jobbet. Tur att det bara är måndag kväll kvar innan jag åker på välförtjänt semester. Jobba dubbelt + påsk, i kombination med att studera på 300% av heltid.. Yes, I fucking deserve this.

Anyhow. I egenskap av att vara ansvarig på de pass jag jobbar så var jag här 7.30 imorse. När ingen mer hade kommit kl 8.30 blev jag lite fundersam (okej att de sällan brukar komma innan klockan åtta även om de ska det, men en halvtimme försent utan att ringa? inte okej). Smsade chefen. Han ringde strax tillbaka och meddelade att fröken A försovit sig. Jag orkar inte länka men jag har nämnt henne förut. Och inte i positiva ordalag. Fröken A har varit på påskeferie i två veckor, något som förvånade alla eftersom 1) hon precis börjat jobba här och 2) ingen annan fått ledigt under påsken. Jag hade till och med svårt att få ledigt en dag, trots att jag jobbat här sedan september och alltid ställer upp extra. Trots att jag inte har tagit ledigt utan faktiskt bytt bort alla mina pass när jag ska iväg.

Ja, ja. Nu kommer väl fröken A att skämmas när hon kommer, och inte vara så jävla jobbig. Tänkte jag. Trodde jag. Jag hade fel. Inte ens en ursäkt att hon kom 1,5h försent. Ingenting. Sen när jag skulle gå och äta lunch så bah "aha, jag hade tänkt äta nu". Jag typ "jaha, du får vänta, jag har varit här sen 7.30". Sen kom hon in på kontoret när jag satt och åt och bara "jag sätter in min pizza i ugnen nu, det tar väl tio minuter". Som att hon har någon sorts auktoritet att bestämma när min paus är slut? Sur som jag redan var tänkte jag att då kommer jag och avbryter hennes lunch när exakt 30 minuter har gått (ja, jag vet, sjukt småsint av mig). Så det gjorde jag. Och då bad hon mig vänta lite för att hon inte var klar. Herregud, vad är det för fel på människan?

Jag tror hon helt saknar pejling på sociala mönster och beteenden. Skitjobbigt. Aja. Snart är den här arbetsdagen slut och jag får komma ut i solen. Hurra.

at work.

Alltså. Frugan och mina nagellack är safe and sound i Stockholm. Det gör mig SÅ glad. Både att frugan och nagellacken är på plats. Även om jag egentligen skulle önska att de vore här i Oslo, och att jag slapp sitta på jobbet och fundera över nationalekonomi och ølmøte. Imorgon är det mera jobb och sen är det feeest. Eller aa typ. Och sen är det en tråkig vecka (skola, jobb, ølmøte, rättegångsspel, föreläsning) vars enda höjdpunkt är att jag ska tvinga Annelie att träffa mig. Ja, om man bortser från höjdpunkten att jag åker på SEMESTER nästa lördag. Mmmm.

Och ja, det här blogginlägget skrev jag enbart för att få nämna att jag ska på SEMESTER i 11 dagar. Sug på den.

nagellack!

Hurra hurra för idag är en bra dag!

Idag är nämligen dagen som mina nagellack blev levererade till min kära Annelie som är i NY. Det betyder att imorgon åker Annelie och 30 nagellack till Sverige. Och nästa vecka är det min tur att åka till Sverige och hämta dem! Hurra!

Nail Addicts Anonymous giveaway!

Okej, det här är inte sånt som jag brukar blogga om men sjuuuukt bra giveaway här på Nail Addicts Anonymous!!!!

(This is not what I usually blog about but: awesome giveaway at nail addicts anonymous!)

paket!

Hipp hipp hurra! Idag kom äntligen, efter alltför lång väntan, mina nagellack. Såhär ser underverken ut, och glädjen är nästan total (bortsett från att jag under den tiden jag väntat har hunnit förälska mig i ännu fler lack..):
För närvarande sportar jag China Glaze Atlantis som är LOVELY men den var omöjlig att fånga på bild, så det blir inget av det. Nu är det nattidags, imorgon drar jag till Sverige, hurra!

at work.

Jag sitter på jobbet och fryser. Och när jag säger fryser så menar jag verkligen FRYSER. Det är verkligen fruktansvärt kallt här idag. Och dessutom hade vi inte fått någon leverans av min favvis go morgen-yoghurt = jag var tvungen att välja en annan smak = det var äckligt = jag blev besviken. Annars så har jag målat naglarna och det gör att jag känner mig näst intill kriminell (fast ändå inte). Det blev lilaglittrigt på lilaglittrigt, jag är mucho nöjd. Annars rå? Jorå, pillat lite med pluggschemat (herregud när ska jag hinna allt? Varför är alla omtentor på samma dag på samma tid i augusti?).

Men alltså. Det bästaste av allt: jag ska på jobbintervju. På scanway-shipping. Det vill säga: jag ska på jobbintervju på ett företag som sysslar med det som jag vill jobba med (fast de gör det faktiska jobbet, jag vill jobba med juridiken kring det). För ett eventuellt sommarjobb. I 2,5 månader. På ett shippingföretag. Som alltså håller på med shipping. Som jag alltså är stört intresserad av. Alltså verkligen. Om jag får det här jobbet så.. aaa fan då blir jag jävla glad alltså. Och så ser det bra ut på CV:t. Och så kanske jag kan komma på något vettigt att skriva uppsats om. Och så vidare och så vidare och så vidare. Bara BRA med andra ord. BRA.

ps. hur många etiketter kan man ge till ett inlägg? egentligen.

det här med att jobba

Alltså, jag har ett jobb där jag är skiftledare/ansvarig. För det mesta så är det väldigt lugnt på jobbet och inte särskilt mycket att göra - med andra ord ganska tråkigt. På grund av detta så brukar jag låta de andra som jobbar ta lite fler och längre pauser, och är i allmänhet ganska snäll mot dem. I gengäld hoppas jag att de ska tycka om mig och ha förståelse de gånger då jag är lite trött eller då det är mycket att göra.

Idag har det varit extremt mycket att göra, vilket jag gjorde klart för min medarbetare väldigt tidigt. Detta verkade hon ganska nöjd med - inte så konstigt kanske eftersom mycket att göra är lika med mindre tristess. Trots detta tog hon matpaus på nästan en timme - trots att tiden som är avsatt för paus om dagen egentligen bara är en halvtimme. Nåväl, tänkte jag, ingen idé att tjata och gnälla, hon jobbar säkert bättre efter en lång paus. När klockan började närma sig åtta (jag börjar 15.30) så började jag känna mig hungrig och sliten - jag hade ju trots allt inte haft en stilla stund på 4,5h. Ska bara städa klart på mjölkkylrummet och sen ska jag ta paus, tänkte jag. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hennes röst: Louise! Louise!

Jag: jag hör dig inte, du får komma in hit istället för att stå och skrika utanför.
Hon: kan jag få paus, jag fryser så mycket!
Jag: varför har du inte på dig din [jobb]fleecetröja?
Hon: jag hann inte hämta den hemma innan jobbet
Jag: varför har du den inte här? du har ju fått skåp?
Hon: jag tar hem den varje gång.
Jag: okej, men jag fryser också, och jag har inte hunnit äta ännu, det är väldigt mycket att göra idag så vi hinner inte ha så mycket paus som vi brukar
Hon: fryser du också?
Jag: ja, jag håller på och städar mjölkkylen?
Hon: okej, men jag tänkte att jag kunde ta en paus och dricka lite te och värma mig nu, så kan du äta sen.
Jag: ehh..... du kan sätta på te och ta med dig till kassan, men som jag sa har vi inte tid att ta så mycket paus idag.

Blehblehbleh. Märks det att jag är lite irriterad eller? Det gör inget, för det är jag ju också. Och jag blir bara mer och mer irriterad på den här tjejen varje gång vi jobbar tillsammans. Varje gång har hon gjort massa fel och det är ju okej - om det inte vore samma fel varje gång nästan. Och så räknar hon alltid fel när hon räknar kassan. Hur svårt är det liksom? Och att gå på hudvårdsskola är INTE samma sak som att läsa två år från läkarlinjen - på ett år. GAH.

ps. jag är inne i en extremt stressig period så förvänta er inga glada inlägg här förrän typ mitten av april...

ett blogginlägg

Alltså, idag är det den åttonde mars. Då skulle säkert någon tycka att man borde skriva något förnuftigt om kvinnodagen. Det tänker jag inte göra. Jag tänker heller inte skriva något om hur mycket jag saknar Moschi-Moschi, för det har jag gjort alltför många gånger och jag blir bara mer ledsen av det.

Istället tänker jag skriva om internetshoppande. Jag bor i ett land som inte är med i EU. Bara en sån sak liksom. Då slipper man t.ex. betala moms när man beställer från Sverige, men i gengäld måste man betala den i Norge. Det intressanta med det här förfarandet är att det inte kommer som en räkning tillsammans med paket, och inte heller som någon sorts "postförskott" (ni vet sånt som man måste betala när man hämtar ut paketet på utlämningsstället). Nej, i i-landet (host) Norge så får man först veta (via posten.no) att paketet har anlänt till Norge och är under importbehandling. Några timmar senare får man veta (via posten.no) att paketet är under importbehandling och tillfälligt lagrad. Man får här inga möjligheter att kontakta posten för att höra varför produkten är lagrad. Några DYGN (yes, you heard me) senare får man ett brev hem där det står att ens paket har anlänt och att de vill ha en fullmakt för att man ska få sitt paket (läs: för att man ska få betala för att få sitt paket). Den här fullmakten kan man inte bara skriva under och ta med sig till posten och så hämta ut sitt paket (efter att man betalat). Man skulle ju kunna tänka sig att de fortfarande inte under dessa dygn som paketet varit tillfälligt lagrat hunnit räkna ut hur mycket man ska betala och att det är därför som det går så förbaskat segt. Så är det tydligen inte, då det står i brevet man fått hem hur mycket det är som man sedan kommer att få betala. Vidare får man inget kuvert med som man kan returnera fullmakten i, jag menar varför skulle posten bjuda på tillbakasändningen av ett papper som man måste skicka tillbaka?

Nåväl. Det som jag kanske tycker är mest intressant med det här (förutom att det går så otroligt långsamt då) är att man ska fylla i en fullmakt till posten som medger att de får förtulla ens paket. Men det är ju inte direkt som att du kan välja att inte ge den här fullmakten till posten (då får du ju inte ditt paket). Så varför inte bara skicka paket+räkning direkt? Norge och byråkrati alltså. Jag säger då det.

varför ska det vara så förbannat jävla svårt?!

Varför ska det vara så himla svårt? Varför är det alltid jag som måste försvara mig när jag hamnar i situationer där det kommer upp att jag inte äter kött? Jag sliter med vardagliga beslut, om mat, kläder och kuddar och gud vet vad. Och när folk, som äter kött, ifrågasätter mig och mina beslut blir jag så himla ledsen. Jag säger "det är bättre att göra något än att inte göra något alls", och får tillbaka att jag borde sluta använda såna kläder och såna skor.

För bara några minuter sedan hamnade jag i en sån där obehaglig situation. Personen i fråga började prata om huruvida det är okej att äta ris i sådana fall, med tanke på att risodlare oftast lever under svåra förhållanden och att risodlingar är skadliga för miljön. Huruvida ullkläder är okej. Huruvida det ens är möjligt att hela världen skulle kunna leva vegetariskt/veganskt, rent praktiskt sett. Och så ska jag behöva försvara mig? Att jag äter ris, att jag använder vanliga kläder? Ska jag kunna svara på om man kan ge mat till hela världen om alla blir vegetarianer, när det finns folk som svälter i en köttätande värld? Ska jag vara någon fucking jävla moder teresa bara för att jag inte äter kött? Eller någon slags allsvetande gud som kan ge svar på alla frågor om jordens framtid?

Vad jag svarade? Jag började gråta över min otillräcklighet. Nu vill jag inte äta något alls längre. Nu vill jag inte ha kläder och skor och kosttillskott och mat och utbildning. Jag kan inte förändra någonting. Det gör ont i mig. Världen är fördömd.