Sidor

onsdag 7 januari 2009

Louise vs. snön 0 - 1

Jag trodde aldrig vi skulle komma hit. Jag och snön har alltid levt i en vacker symbios, där jag älskar snön (men kanske lite hatar kylan) och där snön låter mig leva ett tryggt och säkert liv. Att detta skulle komma att förändras varnade snön mig om redan igår när jag var ute och körde. När det inträffade så insåg jag inte ens att det var en varning. Den där lilla sladden, bara precis så att man kände det, och så blinkade lampan för antispinn-systemet en kort sekund. Sedan var det över. Varken mer eller mindre än så.

Det var först imorse som jag insåg den verkliga betydelsen av denna lilla varning. Vilken kvinna får inte bråttom på morgonen när man vaknar bara några minuter innan man MÅSTE gå hemifrån? Detta skulle inte få stoppa mig. Jag kastar på mig första bästa kläder och ger mig ut. Converse suit up, eftersom det vore dumt att stressa i högklackat. WRONG! Think again little ms. flat shoes against slippery stairs... Ja, ni gissade rätt. Jag halkade i trappan på väg mot tunnelbanan. Som om det inte vore nog att jag skrapade upp vänster underben var jag dessutom tvungen att skynda hem och byta om, och redan smått försenad till jobbet blev jag ännu senare.

Men ni ska veta att jag är inte den som ger upp så här lätt. Bring it on, snön. Or wait. It's already on. Oh, it's on.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar