jag hatar nyår!

USCH

Fortfarande inga bra morgnar i sikte? Hade en så jobbig dröm.

Och matte c! Det finns två saker jag ska göra under 2009:
- Fixa matte c på riktigt.
- Springa stockholm halvmaraton.
Och det finns ingenting, absolut ingenting, som ska få stå i vägen för detta. Jag bara ska. Så är det bara.

Nu lät det här som något jävla nyårslöfte och det är det inte. Det här är bara den totala formen av pepp som jag lider av. Jag är naturligt käck, hur obehagligt sådant än må vara. Imorgon är det spinning + core som gäller. Längtar!

(och godnatt, 01.21)

Vilken ingenjör är du?

Jag är ju lite av en svamp när det gäller kunskap. Kunskap är nog mitt största intresse. För mig spelar det egentligen ingen roll vad det handlar om, jag vill liksom kunna allt. Franska, norska, juridik, matte, medicin. Jag vill plugga arkitektur och konst. Språk och historia. Jag älskar kunskap. Så när Annelie föreslog att jag skulle göra testet "vilken ingenjör är du?" så var jag inte sen att nappa! Såklart tvingade jag först henne att gissa resultet, hon trodde att jag skulle vara design- och produktframtagning eller industriell ekonomi. Själv har jag ju ingen större koll på ingenjörer så jag hade ingen egen teori. Här är resultatet:

"Visionären

Målsökning och kreativa lösningar är din starka sida. Du lever efter devisen "ingenting är omöjligt" och du är bra på att entusiasmera din omgivning. Om inte annat för att få människor att göra precis som du vill.

Du har lätt för att se helheten och struntar gärna blankt i de detaljer som motbevisar alla dina teorier om livet. Kännetecknande för dig är också att du är en sådan person som människor värnar om att ha med i festliga sammanhang, eftersom din närvaro brukar innebära förhöjd stämning."

Förslag på utbildningar som kan passa mig:
- Medieteknik
- Arkitekt
- Byggteknik och fastighetsförmedling

De två sistnämnda känns faktiskt helt rätt. Det här med medieteknik dock.. Jag kan tänka mig att jag kanske skulle passa in i yrket.. Men det roliga är att jag för bara ett par dagar sen gnällde över hur trött jag är på mediamänniskor. Haha.

working nine to five

Haha fan vad sur jag var imorse alltså. Jag ville typ slänga mobilen i väggen när jag vaknade. OBS inte skämt. Det jag istället gjorde var följande: jag gick upp, in i badrummet, tände lampan, såg mig själv i spegeln. Suckade. Skvätte kallt vatten i ansiktet. Gick ut ur badrummet, satte på mig mina svarta byxor utan att knäppa dem och tog den översta tröjan ur byrålådan. Gick och la mig igen och sov tills det var dags att gå hemifrån. Ja. Fan vad sur jag var. Två dubbelespresso och en apelsin senare var jag tillräckligt sansad för att sortera posten i alla fall. Nu är jag glad och naturally cheery igen.

För övrigt kan jag meddela att om ni vill äta sallad i kista centrum borde gå till pancini, som INTE ligger vid det där "food court". Det är i alla fall den godaste salladen jag hittills ätit i kista. På fredag och nästa onsdag ska jag se vad jag mer kan hitta för sallader, eventuellt kan detta alltså komma att behöva revideras. Akta er för sandys! Äckligt! (Fast goda mackor, om man vill ha det.) (Fast inte lika goda som pancinis mackor. Så Pancini vs. Sandys 2 - 0.)

Och idag jobbar Rohni sin sista dag innan han går i pension. Avskedsfika 14.30...

JA inte fan är det god morgon iaf.

Alltså. Nu när jag skulle öppna en flik för att skriva ett blogginlägg insåg jag att det redan var ett uppe. Jag kommer ihåg att jag skulle skriva något, att jag kände mig inspirerad. Men nu.. Inget. Oinspirerat.

Dagens norska ord: kjedelig

Så himla bra. Så bra att det kanske är sovdags. Imorgon är jag säkert mer inspirerad. Eller inte. (Eh alltså klockan är 03:17. Godnatt.)

Jag läste nyss en artikel från lördagens SvD och blev så upprörd. Jag kan inte hjälpa det. Den handlar om en höjning av fribeloppet samt en förändring som skulle innebära att bara bidragsdelen påverkas (inte lånet) om man tjänar "för mycket". Jag tänker inte återge vad som står i artikeln och även om jag tycker att det som händer på området är bra så blir jag arg. Inte arg över förändringen som sådan, nej inte alls. Nej, det som gör mig arg är att det är för lite, för sent. Det här borde ha hänt för flera år sen. Och det borde ha hänt mycket sedan dess. Fribeloppet borde slopas. Studiemedlen borde höjas. Mer saker måste hända. Man ska inte behöva jobba halvtid för att ha råd att överleva, man ska kunna klara sig på sitt studiemedel. Men om man väljer att jobba halvtid ska man inte bli av med sitt studiemedel. Åh jag blir så upprörd att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så istället blir det bara svammel. Men det är skit. Vi studenter är också människor. Ni vet, sådana där som har rätt att bo, äta, leva också.

Förresten är det fan inte lätt att klara några kurser när man inte har råd med kurslitteraturen. Tänk på det. ÅH. ILSKA. Ska gå och ta en dubbel espresso och lugna ner mig tror jag.

Rise and shine, little morning people. Usch. Usch vad jag ogillar morgnar. Och tom kyl och slut på kaffe hjälper inte. Och varför är det så kallt här inne? Usch. Oh well. Vaken nu.

Återupptagande av dagens norska ord samt sömnloggen föranleder detta inlägg.

Dagens norska ord: rar

Förresten måste jag kanske tillägga att rar inte betyder samma sak på norska som på svenska. Vilket gör ordet extra rart.



Sömnlogg for the win, godnatt mr. Magic!

LPA-index

Jag fick en julklapp som har gett mig lite huvudbry. Eller egentligen inte så mycket, eftersom jag varit sjuk och inte tänkt särskilt mycket alls. Men sedan jag känner mig lite bättre så har jag i alla fall funderat på det. Jag fick en pälsmössa. Jag är ju vegetarian och fick då lite moralpanik. Men hur jag än funderar kommer jag faktiskt bara fram till en sak. Det spelar ingen roll. Det finns så många anledningar som leder mig till den här slutsatsen att jag inte ens vet var jag ska börja. Jag använder skor av skinn. Alla hästgrejer (träns, grimmor, sadlar etc.) är i läder. Jag har åtminstone tre jackor med päls på luvan/kragen. Men den kanske bästa anledningen: jag äter inte djur. Jag äter inte djur. Hur många gånger äter en köttätare samma djur vs. hur många gånger använder jag mössa? Min kära väninna Annelie gjorde det ännu lättare för mig. LPA-index. Lidande Per Användande. En pälsmössa kan användas i 50 år, eller ännu längre om man tar väl hand om den.

Men alltså. Det här är inte en uppmaning till att köpa päls. Jag är fortfarande tveksamt inställd till päls. Men jag kan leva med en pälsmössa. Jag kan leva med skor av skinn. Det är inte det värsta som hänt. Det är så mycket tjafs kring minkfarmar och annat, men folk verkar glömma the big picture. Men om jag börjar skriva om the big picture nu kommer jag att bli upprörd och det här kommer att bli ett långt inlägg som handlar om något helt annat än LPA-index.

she said 'cannes is not far'

Jag åker tåg. När man åker tåg kan man göra många onödiga saker, som man gärna gör även annars men som är mer ursäktligt när man åker tåg. M´rran kan till exempel spendera typ fyra och en halv timme på att BARA lyssna på sin iPod. När man dessutom lyckats hamna på ett tåg som åker Lund - Göteborg - Skövde - Stockholm och som således tar två timmar extra... Ja. You've got some wasting time a faire. Nu lyssnar jag alltså på Pimsleur "Learn French". Haha. Mycket roande. Kan hålla mig road åtminstone någon timme till.

Sömnloggen har ju gått åt helvete liksom dagens norska ord. Detta får återupptas när jag återkommer hem. I väntan på det kan ni dock få ett norskt ord. Dagens norska ord är tastatur. En kram till den som vet vad det betyder.

alla öden är värre än döden

Jag förbannar den dagen jag försågs med ett immunförsvar sämre än ... äh jag kommer inte på något som är ens tillnärmelsevis lika dåligt som mitt immunförsvar. Hur kan jag ligga däckad i en vecka, utan att resterande personer i min familj ens uppvisar några sjukdomssymptom? Man skulle dessutom kunna tro att några dagars icke-ätande skulle resultera i kanske hunger, och en platt mage. Nej nej nej, totalt illamående och svullen mage. När jag försöker äta mår jag ännu sämre och sen måste jag ligga och vila och må illa i flera timmar. Innan det går tillbaka till att bara göra jävligt ont och vara illamående. När jag tänker efter vet jag faktiskt inte om det blir värre av att äta, men inte fan blir det bättre i alla fall. Fyfan. Kul.

så jävla sur

Jag blir så jävla sur på vissa saker. SÅ FÖRBANNAT JÄVLA SUR. En av dem är folk som tror att de vet mer eller har mer rätt bara för att.. ja varför? För att de är äldre? För att de är kyligare? INTE FAN VET JAG. Men inte fan kan någon säga vad som är rätt eller fel i frågor som inte handlar om fakta. ÅH JAG BLIR SÅ ARG. Dessutom den här grejen med att de är äldre . Eller helst tvärtom, att jag är yngre. Åh, det går de igång på. Du förstår inte, du är så ung. Du förstår när du blir äldre. För då slipper de erkänna att de är äldre, samtidigt som de får sätta sig på en för att man är ung. Hörde ni vad som hände nu? De får sätta sig på en för att de äldre. Inte fan för de göra det. Men de gör det ändå. Igen och igen och igen. Och jag är trött på att ingen lyssnar på mig för att jag är yngre. Eller varför det nu är som ingen lyssnar på mig. Ingen skulle ju i alla fall erkänna att det är därför. Och jag blir förbannat jävla sur på folk som tror att det vet vad JAG känner bättre än vad jag gör. SÅ JÄVLA FÖRBANNAD.

Jag har sagt det förut men nu tänker jag säga det igen. Jag hatar att vara sjuk. Och jag klarar inte av att författa fullständiga meningar förrän jag blivit frisk igen.

FEBER. Behöver jag säga mer? Jag hatar min svaga kropp och mitt icke-existerande immunförsvar. Seriöst. Jag känner ingen som är sjuk så här ofta. Och så har det varit hela mitt liv. Jag kommer nog att dö när jag är 30. Men jag får väl göra som man säger: live hard, die young. Nu ska jag försöka sova. Hoppas min alvedon forte kickar in snart. Fyfan.

bakfylle-PM

"Hej Louise,
Mycket bra!
Du väljer att problematisera kring frågan om menprövningen vilket är en YTTERST intressant problemställning. Jag delar också din slutsats att frågan av hur menprövningen avs. BrB 29:5 p. 4 alltjämt är oklar.
Din disposition är bra & du använder ett vackert, strukturerat språk. Toppen!"

Jag saknar ord. Ska jag någonsin mer skriva ett PM i nyktert, friskt och utvilat tillstånd? Tveksamt.

and she's up - fysiskt i alla fall. Off to school right now. Fy fan...

dagens norska ord:

Klem. Hur bra som helst. Gulligt och användbart. Fantastiskt. (Detta är alltså onsdagens norska ord.) Nu har jag börjat fundera på det här med sömn. Det ska tydligen också vara användbart?

edit: nu går jag och lägger mig (03:47). Är tokkär. Knäppt.

you're so gangsta

Alltså ibland tycker jag nog om mig själv lite för mycket. Det är ju bra när de kommer dagen efter en dag då jag tyckt om mig själv alldeles för lite (som nu). Men hur duktig kan man känna sig egentligen? Knappast nyttigt. Idag gick jag alltså upp nästan i tid (okej, jag var inte på SP kl 9.30, men vad sjutton... lite realistisk får man väl vara när man gått och lagt sig kvart över fem?). Och sedan dess har jag duktigt läst läst läst. Skippade spinning + core till förmån för studierna, men det betyder inte att jag inte ska träna, nä nä. Det blir en vända på löpbandet istället. Heja heja. För övrigt så blir jag så fruktansvärt irriterad på en viss människa. ÅH vad irriterad jag blir. Kan förklara sitautionen senare, nu är det brottsbalks-kommentarerna som gäller en stund till.

Vilken miss! Jag har redan varit uppe i en kvart. Vilket är betydligt kortare än jag borde varit uppe. Men betydligt tidigare än på mycket länge. Kaffe och rostat bröd. Riktig frulle alltså. Men jag tror att det är dags att slå på stora trumman inför nästa år och återgå till havregrynsgröt på morgonen. Bra för magen, bra för plånboken, bra för löpningen. Heja hälsolivet! Men jag vägrar att bli en konform och tråkig morgonmänniska. Jag VÄGRAR. Så är det bara.

... and goodnight, ladies and gentlemen. :)

Tråkigaste bloggen i stan? Tråkigaste Louise i stan? Idag i alla fall. Idag har jag spenderat hela dagen åt It's always sunny in Philadelphia. Jag har ju förstått att jag är vansinnigt efter, men det är okej. För nu älskar jag det. Jag ÄLSKAR det. Alltså. Svordomar, tjafs, öl och sex. Det känns som att jag inte kunnat hitta en mer perfekt serie. Loves it.

Nåväl. Inte fått något vettigt gjort idag, men imorgon. Då är det studentpalatset 9.30 som gäller. Har ju en study date med Lady Di, kan jag ju inte missa. Sedan är tanken att jag ska träna spinning (intervall) + core. Och sedan plugga mer. Kan det bli roligare??

Och vaken.. Gud vilken trist blogg. Ska skärpa mig.

Godnatt, nu går jag och lägger mig!

Jag ljög. NU går jag däremot och lägger mig på riktigt. (03:52)

Och nu är jag vaken. Sovmorgon for the win.

sömnlogg

Nu går jag och lägger mig. Adios amigos.

love comes like surprise ice at dawn
love comes like surprise ice on the water
love comes at dawn

so tell me why you listen when nobody's talking

Vilken vecka, vilken helg. Mitt liv är så bizarrt. Men all in all, bra bra bra. Igår var det lite julmys hos mig, vilket följdes av att jag var en otroligt dålig värdinna och jagade ut mina gäster, för att bege mig till lusseXöl på kth. Men oavsett hur dåligt det var att göra så ... Det var fantastiskt. Hade så himla roligt. Och idag har jag väl mått som jag förtjänar.

Sent omsider kom jag i alla fall iväg till Stora Essingen där Sofia och Alex skulle firas. Var ju inte direkt sugen på det först, men när jag kom fram och träffade alla så var det ju såklart värt det. Att det bjöds på mat från woken på Essingetorget sedan skadade ju inte heller direkt. Åh. Borde umgås mer med dem. Älskar dem, så där som man gör med folk som man alltid haft omkring sig, och som man vet att man kan umgås med även om det var ett år sen man sist pratade med varandra. Så fina!

kul på jobbet!

Öppnade det här fönstret vid tio i förmiddags för att skriva något om att vara på jobbet. Men jag har haft så roligt sen dess att jag faktiskt inte hunnit. Alltså inte stressigt utan bara roligt. Och ja, jag glömde helt det där med sömnloggen, var så sjukt trött igår. Gick och la mig 00.17 (noterade att det var precis 6 h 58 minuter tills jag skulle gå upp enligt väckarklockan i telefonen). Sen gick jag upp 07.35. Den som har huvudet med sig kan då räkna ut att jag sov lite till efter att väckarklockan ringde. Två snoozar för att vara precis.

Det här jobbet är så roligt. Älskar't!

weeeeiiii

Weeeiiii tenta! Heja europarätt. Eller...

sömnstatus:

Om det är någon som undrar varför jag missat att notera tiden då jag gick och la mig kan jag berätta att det har jag inte alls gjort. Jag råkar bara vara extremt pigg! Och så har jag tvättat hela natten.

Dagens (torsdag alltså) norska ord är snarvei. Så himla gulligt att jag tror jag smälter!

Jag har verkligen försökt att tycka om europarätten, men den gör det så svårt för mig. Ju mer jag försöker tycka om den, desto mer hatar jag den. Jag hatar europarätt. Men jag ska göra ett ärligt försök att få B på tentan imorgon. Detta ärliga försök kommer att involvera en sömnlös natt. Ingenting som inte lite kaffe kan fixa. Heja kaffe. Heja sömnlösa nätter. Heja europarätt.

Tidigare idag (ganska nyligen till och med) var jag hemma hos min kära vän Falken. Vi försökte oss på europarätten och trots att hon hävdar att hon inte kan något så tror jag att hon kan det mesta. Vi åt lussebullar och pepparkakor, drack julmust och kaffe... Och så var det den där pizzan. Man får äta hur mycket man vill när man tentapluggar, inte sant? Men från och med imorgon är det banne mig skärpning. För övrigt tror jag att jag ska införa någon sorts sömndagbok i bloggen. Dokumentera när jag går och lägger mig och när jag går upp. Jag tror att det kan bli intressant. I alla fall för mig själv....

det här med sömn...

Är det verkligen något att ha? Läste typ nyss 30 sidor europarätt på 50 minuter. Att jämföra med typ 60 sidor på hela dagen. Mycket märkligt. Och jag vill inte sova. Men jag vill inte vara trött imorgon när jag måste gå upp, vilket jag såklart måste även imorgon. Om jag inte går och lägger mig nu kommer jag ju att vara det. Trött imorgon alltså. Men jag är inte trött nu. Jag är aldrig trött på natten. Trött på morgonen, trött på dagen, men nog sjutton blir jag pigg sen på kvällen ändå. Mycket märkligt.

europarätt

Europarätt. Europarätt är ämnet som jag började på juristlinjen för. Jag var helt övertygad om att jag ville arbeta med EU på något sätt. Vad hände sedan? När gick det fel? Varför tycker jag så fruktansvärt illa om europarätt att jag skjutit på kursen ett helt år och lite till? Jag vet inte. Men jag tror att jag måste ändra på detta. Med bara några dagar till tenta så har jag bestämt mig för att jag fan i mig ska börja tycka om europarätt. Jag ska inte plåga mig igenom boken - jag ska njuta. Jag ska tycka om det. Allt handlar om inställning. Jag älskar europarätt.

eg har kjent det alle har kjent

Det där som jag skrev igår.. Jag skojade bara. Jag visste inte vad jag pratade om och jag var knappast vid mina fulla sinnens bruk. Jag hade fel helt enkelt. Så himla fel. Fast jag gjorde kanske något åt saken. Apropå ingenting: En sak som är säker är i alla fall att jag måste återinföra väckarklockan hemma hos mig. Förut så hade jag en period då jag inte vaknade av mobilväckarklockan och då införde jag en hederlig gammal väckarklocka som tjuter tills man stänger av den på riktigt. Det är inte det att jag inte litar på mobiltelefoner eller på mig själv, utan jag tror helt enkelt att jag behöver sånt med jämna mellanrum. Och så kan det ha något att göra med att min svit av försovningar sammanfallit ganska väl med utbyte av mobiltelefon, vilket är löjligt med tanke på hur värdelös min gamla telefon var. Mycket märkligt.

Ibland vet jag inte om det jag känner verkligen är något jag känner eller något som jag bara fått för mig att jag ska känna för att jag verkligen verkligen vill känna det. Och för att jag, som Jacob så fint uttryckte det, tycker om oproportionerligt stora utmaningar. Jag hatar att han kanske har rätt. Och jag hatar att jag gör så här mot mig själv. Det är ju bara fånigt och dumt. Jag borde göra en av två saker: 1) ta tag i det eller 2) glömma det. Men det är ju så svårt att glömma det. Då borde jag kanske ta tag i det.

Learning by doing? Jag vet i alla fall en sak. Tillräckligt högt alkoholintag dödar en bakterieorsakad förkylning. Men jag ber er, don't try it at home. Det har vissa biverkningar som är betydligt värre än en ynka liten förkylning. Usch.

Varför är europarätt så förbannat trist att jag hellre ligger och sunkar vid datorn trots att INGET roligt händer? Faktum är att det inte händer något trist heller. Ingenting händer. Ändå så kan jag alltså inte förmå mig att öppna europarättsboken. Nu minns jag varför jag inte skrev europarätten förra hösten. Förbannat tråkigt.

förkylning

don't want you to wake up

Det är nästan så man känner för att gå och lägga sig. Inte riktigt, men nästan. Jag har en konstig rastlöshet i kroppen. Tror det beror på att jag känner något som jag inte känt på väldigt länge. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det känns bra eller dåligt. Men jag borde faktiskt sova oavsett vilket. Åh. Att man kan känna såhär. Dumma rastlöshet. Vad fan ska man med känslor till? De gör ju ändå som de vill..

stockholm känns annorlunda när jag ramlar hem

Åh gud! Jag är så lättad just nu. Imorse såg jag smyckesskrinet till det mest värdefulla jag äger: mitt halsband med ett L täckt av diamanter som jag fick av morfar en gång för länge sen. Jag insåg snabbt att jag inte åter lagt ner halsbandet där i sen balen, och slogs av att jag faktiskt inte ens har något minne av att ha tagit av mig det. Panik panik panik. Vände upp och ner på halva lägenheten men sen var jag tvungen att sluta med det. Skulle ju få massage vid elva. Oroade mig lite men sen tog smärtan i musklerna över. Tydligen är jag sned i ryggen, förmodligen på grund av felbelastning till följd av min lilla ryggskada.

Nåväl, efter den sköna/smärtsamma massagen återkom genast oron. Var i helvete är halsbandet? Hur förklarar jag för mamma? Och finns det ens en liten minimalisk chans att ens återfå något från försäkringen? Medan tankarna surrade i huvudet gjorde jag mig i ordning för att fika med Hilda. Och vad händer??! När jag rotar i sminknecessären så glittrar något till - mitt halsband! Jag vet inte hur det hamnade där, men om jag var orolig för att använda halsbandet innan...

ginger & lemon

sitter nu på buss 515 mot odenplan för att möta gabby för bio. Det blir nice! Lyssnar på looptroop, det är också nice. Näe det här blir bara ett kort testmeddelande. Tja!

make me smile

Nordisk vecka är slut och jag saknar det så himla mycket. Fast mest av allt saknar jag E. Jobbigt värre. Typiskt mig att vilja ha något som jag inte kan få. Typiskt mig. Igår spenderades kvällen med vindrickande hos Lady Di (vi behövde dränka lite sorger) och dagen har spenderats i skolan. Men få inte för er att jag pluggat, nej nej, jag höll mig strikt till fikapaus. Snart ska jag äta middag med bror och far och ikväll blir det Saw 5 med finaste Gabby! Längtar!

skvidde vidde vitt bom bom

Det har alltså varit nordisk vecka och det har varit bal. Det finns så mycket att säga om alltihop men just nu känner jag inte alls för det. Total urladdning. Önskar att jag bara varit hemma igår och laddat om. Fast jag hade ju riktigt mysigt igår. Helena är inte bara världens bästa int.sek, utan även världens bästa fadderbarn ... världens bästa! All kärlek till henne och till våra nordiska vänner.

drunk, confused and too old

Lyssnar på suckerpunch och tycker att det är sjuuukt bra. Det är ju verkligen inte min musiksmak annars. Men man ska ju aldrig låsa in sig i ett fack, så nu erkänner jag detta för världen istället. Jag gillar't. Ikväll är det bal och det kommer att bli helt fantastiskt underbart. Tror jag i alla fall. Om inte annat kommer jag och Hilda att vara snyggast. Så det så. Åh. Bal!

Apropå vila så känns det faktiskt som något jag inte skulle tacka nej till just nu. I alla fall sömn. Jag är så vansinnigt bakfull. Det borde vara olagligt att vara så här bakfull. Och att städa när man är det... Kids, don't try it at home!

vila

Alltså det här med vila. I don't do vila. Det är så himla trist! Jag kan inte bara vila. Jag vill göra saker hela tiden, helst flera saker samtidigt. Och det går ju inte när man ska vila. Men jag hatar att behöva inse att jag har begränsningar. Vem har rätt att avgöra något sånt liksom? Är detta anledningen till att jag alltid är sjuk eller skadad? Vem vet, vem vet? Jag måste dock ta tag i det här med avbokning av min träning nästa vecka. Varför jag inte gjort det än är en mycket bra fråga, men det får vänta ytterligare en stund - först måste jag duscha. Och sedan hoppas jag på ledig tvättstuga. Vore najs. Tjingeling!

dumma dumma dumma kropp!

Jag har alltså en muskelbristning i ryggen. Läketiden för en muskelbristning är 6-8 veckor. SEX TILL ÅTTA VECKOR. Åh jag blir så trött. Och det här med smärtan, ja, det är bara att uthärda. Man kan lindra, men inte bli av den. Jag får absolut inte överdosera något mer tydligen... Så nu är det vila vila vila som gäller. Jag vill inte vila! Mest av allt vill jag i och för sig inte ha ont. Sex till åtta veckor. Sjuuukt.

paperwork

Den här bilden visar de strax över 500 pappersarken som jag har spenderat min tid åt att vika. Ja, mitt jobb kräver verkligen intelligens och eftertanke.

smäääärta!

Uhuhuhuuuuu :( syyyynd om mig! Men om två timmar är jag hos doktorn som kanske kan hjälpa mig? Snäääälla farbror doktorn? Kanske ett besök till Ole Gunnar vore något? Ja? Ja!

believing she's better off staying asleep

Igår kväll hade jag storslagna planer om att jag skulle gå upp och åka till Cityakuten innan föreläsningen klockan 10. Troligt. Inte. Så jag orkade alltså släpa mig upp ur sängen tjugo över nio ungefär. Nu dricker jag kaffe och försöker samla krafter att åka till Cityakuten. Yes. Men gud vad skönt det vore att bara stanna i sängen idag. Åh.

Ja, jag vet någon som ska besöka Cityakuten Hötorget imorgon bitti. Smärtan är obeskrivlig. Och dessutom är jag hög på värktabletter. Vilken fin kombination.

monday monday monday

Alltså jag dör. Läsa Europarättens grunder - tråkigt! Sitta på jobbet och häcka - tråkigt! Ha ont i ryggen - tråkigt! Nätverksproblem - tråkigt! Vara helt overdosed på värktabletter - tro det eller ej, men tråkigt! Vad är roligt, när inte ens internet är det? Och varför måste jag läsa europarätt? (Det vet jag i och för sig: jag tyckte det var lika tråkigt förra hösten och struntade därför i det. Så nu får jag väl skylla mig själv.)

Måndagar är helt enkelt inte veckans bästa dag. Till och med kaffet är äckligt.

en stilla undran

Jag misstänker starkt att jag är såhär seg och dåsig på grund av alla värktabletter som jag stoppat i min kropp idag. Men att det finns en annan förklaring än dålig nattsömn (något jag också lider av) är ju föga tröstande, när man ändå undrar hur sjutton man ska hålla ögonen öppna! Här på jobbet lider vi idag av nätverksproblem, och jag känner mig faktiskt ytterst lidande. Internet har inte varit så här segt sedan 90-talet. Men dagen fortskrider sakta men säkert, och om ca 3,5 h så är även denna arbetsdag slut. Då ska jag bege mig till söder för att se om jag hittar någon balklänning. Om jag inte gör det blir det nog den gröna från Cameline. Jag vill ha ungefär allt som finns i den butiken. Åh.

Mmm. Just nu känner jag att jag verkligen skulle må bra av en naprapat eller kiropraktor eller någonting liknande. För min rygg just nu. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har nu på morgonen tagit 2x400mg Ipren + 2x1000mg Alvedon. Och jag känner inte den minsta lilla tillstymmelse till smärtlindring. Det gör så ont att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Om det inte blir bättre i eftermiddag vet jag vem som åker till akuten. Att det är halt som attan ute och att mina enda skor som är lämpliga för vädret dessutom är någorlunda högklackade hjälper nog inte direkt heller. Nu låter det som att jag inte skulle gilla snön eller högklackat, vilket ju i och för sig är helt fel. Jag gillar både snö och högklackat. Men jag gillar inte ryggont. Det här måste gå över till på lördag. MÅSTE.

i've got plenty of friends, none of whom i know very well

Alltså på riktigt. Den här smärtan är från en annan värld. Hur kan vårdguiden motivera "en alvedon var sjätte timme"? Om det här är inte går över snart är det jag som åker till akuten. Blir så trött och arg. Vårdcentralen? Skojar du eller, kärring. ÅH [insert fult ord här]. Kill me please.

let's go dancing

På lördag är det bal. En sån där riktig bal med frack och balklänning och hela fadderullan. Och i år planerar jag att faktiskt försöka mig på en liten svängom på dansgolvet. Vals, alltså. Annars är ju dans ingenting som jag direkt drar mig för. Men vals. I balklänning. Ja, vi får se hur det går det där. Det här med bal känns ju plötsligt helt överskattat, när jag insåg att jag kunnat åka på en trevlig solsemester till thailand för samma summa pengar. Jaja. Haha.

there was a party last night, last night

ARGHH. Jag har så djävulusiskt ont i ryggen. Note to self: VAR INTE SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET HELA TIDEN! Herregud. Hur svårt kan det vara?

I januari.. Då ska jag äntligen få besöka denna undersköna ort! Jag längtar. LÄNGTAR sa jag. (Ja, jag är uppe i så god tid att jag faktiskt har tid att okynnesblogga såhär innan tenta.) Januari. Couldn't come any sooner.

oh god give the power, we got to keep ourselves in tune

Jag började alltså skriva det här när jag precis hade färdigställt min frukost, vilket var lite drygt 25 minuter sedan nu. Eller rättare sagt, jag skrev titeln då. Då ville jag också skriva något om hur mycket jag hatar morgonmänniskor. Nu, när jag fått två koppar kaffe i mig (going on my third) så är mina känslor inte fullt så starka. Istället vill jag säga att jag starkt motsätter mig det här med att samexistera med morgonmänniskor. För att inte tala om hur jag känner inför faktumet att det är morgonmänniskor som styr hela vår värld. När vi ska jobba, gå i skolan, skriva tentor, gå och handla... När vi ska vara vakna helt enkelt. Typiskt morgon-människor.

VARFÖR ÄR JAG VAKEN?!!! Varför kan jag inte sova på nätterna? Det går ju så alldeles utmärkt att sova på dagen menar jag. VARFÖR VARFÖR VARFÖR? :(

BALVAKA!

Åh, jag är så glad. Jag var först och tränade och det var inte alls lika trögt som jag väntade (även om jag är i sjukt dålig form, att säga något annat vore lögn). Sedan åkte jag direkt till Juristernas hus där Magdalena Ribbing hade en gryyym föreläsning om stil och hyfs! Jag blev dock irriterad på folk som ställde dumma frågor (läs spalten för i helvete). Efter detta så var det en sminkdemo, som fick mig att inse att jag verkligen INTE ska sminka mig själv innan balen. Jag har aldrig tänkt på mig själv som dålig på smink, men herregud vilka oanade kunskaper. Och ja, jag tänker ofta att jag hellre skulle jobba med smink, hudvård och naglar än paragrafer.

MEN MEN MEN! Jag kan inte säga att det var det bästa på hela kvällen (jag menar, inget slår Magdalena Ribbing), men nära inpå... Vals! En halvtimmes dansande, varav jag den sista stunden fick dansa med den ÜBERSÖTA manlige läraren. När han sa att jag skulle komma närmare och puta med brösten tänkte jag inte direkt två gånger. För att inte tala om när han sa att jag skulle sära på benen lite så att vi kunde snurra... Mein Gott! Jag var i himmelriket i åtminstone 7-8 minuter. Jajaja.

Imorgon är det tenta, känns inte lika mycket som himmelriket...

Jomenvisst serru. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det där med balklänningsletande är ju bara att glömma. Det här med att flika upp lagboken tog längre tid än väntat, och trots detta är jag inte ens nöjd. Jaja. Det kanske är min dåliga förberedelse inför tentan som jag inte är nöjd med egentligen. Lite paus nu!

vad är väl en bal...

Åååååååååååhhhhhhhhhhh! Jag blir så trött! Inatt har jag alltså sovit 12,5 h. Det borde vara något rekord, men såklart är det inte det. SÅ trött på mig själv blir jag. Tur att jag och Falk hade kommit överens om att jag minsann skulle ta ledigt från halva dagen idag. Det är ju precis vad jag har gjort, så att säga. Nu är jag dock på jakt efter en balklänning. Har mailat med en butik som egentligen bara skräddarsyr (men det är för sent för det nu) och de har två av de klänningar jag vill ha, men dessvärre i storlek 34/36. Och så mycket kan inte ens jag smickra mig själv. Så nu ska jag flika upp lagboken, studsa iväg till gymmet och sen förhoppningsvis hinna titta på någon klänning innan det är dags att vara på huset. Magdalena Ribbing for the win!

Okej ibland vet jag inte vad det är med mig, men trots extrem trötthet och den där dumma huvudvärken har jag nu alltså tvättat allting. ALLTING. Och dessutom städat badrummet minutiöst noga (till skillnad från den vanliga städa skura-ritualen). Allting utom taket. Det är alldeles för långt till taket. Och nu är jag så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag ligger ju redan i sängen liksom. Jag kanske bara helt enkelt ska lägga undan datorn. Ja det ska jag nog. Godnatt!

åhhhh

VILL DÖ. HUVUDVÄRK FROM HELL. DÖÖÖÖÖÖÖD. GIEF PLZ.

working nine to five

Vilken otroligt vanlig onsdag det är. Allting är precis som allting alltid är på onsdagar. Förutom att jag har ångest (något jag nästan hade glömt bort hur det känns). Ja, och sen är det ju den där tentan som är på fredag som liggar och lurar. Som jag ändå inte oroar mig för. Trots att jag nog borde det. Något AB lär det ju inte bli i alla fall. Det känns sådär. Men den här dagen alltså. Så ordinär. Känns helt meningslöst.

det här med tidiga morgnar alltså...

Så inte min grej. Så inte min grej. Dessutom när jag hade så himla svårt att somna igår. Låg och var stressad för att jag trodde jag skulle försova mig idag. Så när jag till slut lyckades somna fick jag ett sms som väckte mig. Jag ville döda personen i fråga just då. Det har gått över nu, men likförbannat är jag hemskt trött. :(

Det här är ungefär vad jag minns ifrån söndagen. Det var himla gott. Idag har jag ätit massa choklad. Det är otroligt sällan jag äter choklad. Men idag. Ja, jag behövde choklad helt enkelt. Det är nog som man brukar säga ... Fast jag skulle väl aldrig ...

näe

Idag har jag verkligen bara haft en seg dag. Viktor hävdar att jag är lökig, men det låter så ... jag vet inte, som om jag luktar svett och aldrig har duschat? Dessutom hatar jag lök. Dagen har alltså spenderats i sängen. Och jag har inte ens gjort något produktivt. Inte ens mina teveserier har lockat mig idag. Mycket märkligt. Jag borde ta tag i mig själv. Fast jag jobbar ju imorgon. Då är det ofrivilligt ta tag i mig själv som gäller. Undra om jag ska orka göra middag.

the botten is nådd

Jag skäms över mig själv. Jag skäms över att jag beter mig som en barnunge. Jag är ingen liten ohyfsad tonåring längre. Behärska dig själv, kvinna. Usch. Jag vill gå hem. Två timmar och tjugofem minuter kvar till sömn och mat. Fast i omvänd ordning kanske. Eller jag vet inte. Jag längtar nog mer efter sömn än mat just nu. Usch. Jag skäms.

varför går jag alltid över gränsen?

min hjärna den står där bredvid när det händer

jag måste ringa runt och be om förlåt

det känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går

tacka fan för mina polare har tålamod med mig

hade jag vart dom hade jag knappt tålt att se mig

min kyl den är tom, mina pengar är slut

alla ledtrådar säger förändra dej nu

patetisk och ynklig - fy fan vilken dag

jag duschar men samvetet det sitter kvar

du är konstig, men rolig, du är visst ganska otrolig

Igår var det spexfest. Nu är spexet alltså (äntligen) över och herregud vad skönt det är! Eller just nu är det mest oskönt. Klänningen är alldeles för tight, och dessutom lyckades jag ramla igår och ha sönder den. Mycket oskönt alltså. Det som är mest oskönt i och för sig är kanske att jag kom försent till jobbet. Fetaste utskällningen. Men jag förtjänade den. Och ja alltså anledningen till att klänningen är samma som igår är alltså den briljanta idén att sova hos Peter istället för hemma. Jag tjänade säkert in en kvart på det. Eh. Smart. Jag är dessutom otroligt bakfull. Usch. Usch. Usch.

Det är roligt för att det är sant.

du försvann ett tag på vägen

Det här med sömn. Jag begriper mig aldrig på det. Får man någonsin nog? Imorse vaknade jag tre gånger innan väckarklockan ringde (varav den ena gången för att jag trodde att väckarklockan ringde, men det gjorde den inte). Inte gick jag upp för det, eller kände mig pigg för den delen heller. Och när väckarklockan faktiskt ringde så snoozade jag ändå i en kvart. Alltså, trots att jag redan vaknat flera gånger självmant. Det är ju jättekonstigt faktiskt. Nu har jag duschat och försöker samla nog med krafter för att sätta på kaffebryggaren, eftersom det är hemskt jobbigt, o.s.v.

Idag är en stor dag! Först och främst för att jag ska träffa B för första gången sedan hans disappearing act. Åh vad jag saknat den människan! Sedan är det ju såklart den där himla sp(e)x-premiären. Alltså jag börjar tro att spexet inte är roligt längre. Men det är klart att det är roligt. Mina kostymer är praktiskt taget klara, jag känner mig riktigt nöjd. Kvar är bara att justera Joels toga och sen är vi good to go! Känns så skönt. Så det blir premiär och sedan lite middag men sen är det banne mig dags för mig att åka hem och skriva PM all night long. Det ska in imorgon klockan 15. Men nu ska jag göra kaffe.

can you handle it?

Alltså jag börjar fundera på om jag verkligen kan hantera mitt jobb. Eller snarare, min arbetsplats. Det finns så mycket... eh... samtal att besvara. Eller... alltså. Ja. Det finns så mycket spännande saker här helt enkelt. Och från igår till idag känns som milsvida skillnad. Det är nästan så jag skulle kunna tänka mig att jobba heltid här. Det är ju knäppt i och för sig. Men så är det!

Och nu fick jag alldeles nyss besök av überchefen, vilket har lett till att jag inte längre minns vad jag tänkte skriva när jag började. Men nu har jag coca cola istället.

"kan du prata engelska, snälla?"

Jag har sagt det förut men jag kommer att säga det igen. Och igen. Och igen. För man kan inte säga det för många gånger. Engelsmän är de trevligaste människor som finns. Utan tvekan. This just in:

- Välkommen till Entercard, det är Louise.

- Hejsan, jag heter X. Kan du prata engelska, snälla?

Alltså.. En engelsman har alltså tagit sig bekymret att lära sig säga det där på svenska? Och det är inte för att han typ bor i Sverige och således kan svenska, för han ringde från en bank i London och sökte en av våra anställda som enbart pratar engelska. Åh, jag blir helt varm inombords av engelsmännen som ringer med jämna mellanrum!

Ja. Jag borde städa.

en helt vanlig onsdag

Jag är trött, har lite ont i magen och mina ögon svider. Med andra ord: allt är som det brukar vara en onsdag. Men jag är kanske lite tröttare än vanligt, för jag orkar inte ens bry mig om nyheterna på DN.se. Jag erkänner ändå att en liten artikel fångade mitt intresse. Island är så roliga och gulliga på alla sätt och vis. Jag kan inte bestämma mig för om Island eller Norge är mitt favoritland dock.. Åh.. Dessa beslut!

working nine to five

Okej det kanske är lite att ta i, med tanke på min slow start imorse. Men två togor klara, ytterligare två på god väg. Det här ska nog funkis. Det är vad jag gör medan alla mina kursare skriver PM. Som jag också borde skriva. Jag är så dålig ibland. Hoppas på en lugn dag på jobbet imorgon + en lugn dag på torsdag och sen en förmodligen sjuuukt stressig fredag. Underbart, bara underbart. Om jag skulle kunna fatta hur man mobilbloggar skulle jag lagt upp en bild nu. Ska nog skärpa mig med det. Kanske ikväll? Nu är det strykjärnsjakt som gäller!

skyndar mycket långsamt

Japp japp du har jävligt jävligt rätt, jag är fortfarande hemma. Sitter just nu och dricker det kalla kaffe som blev kvar i kaffebryggaren när jag hade druckit mitt morgonkaffe. Jag är verkligen inte den som är den. Jag skulle nog till och med drista mig till att säga att det är riktigt gott.

Häromveckan återsåg jag en kär vän som jag kommit att sakna väldigt mycket. Dessvärre hade jag en idiot i telefonen och det blev bara en snabb kram i tunnelbanevimlet. Men det värmde hela mitt hjärta då jag i flera månader försökt få kontakt med honom. Försökte naturligtvis ringa upp direkt efter att jag avslutat mitt samtal med idioten, men han svarade inte. Nu i söndags loggade nämnda person in på msn, och när han dessutom svarade var min lycka total. Jag fick såklart en mycket godtagbar ursäkt om varför det varit såhär, men fick även ett löfte om att det inte skulle hända igen. Sen skickade han en sång som han skrivit och mina ögon tåras varje gång jag lyssnar på den. Men det är det värt. Och därför tänker jag lyssna om och om igen tills dess att jag återsett min kära vän igen. Förr hellre än senare. Och om du läser det här: LÄMNA MIG INTE IGEN!

when the first cup of coffee tastes like washing up....

sena nätter, tomma glas,
femhundra skjuter upp problemet för ett tag (för stunden)
men jag tror att alla snart… har fått nog av mig

Det fina med att vara sin egen chef är att det inte finns någon som gnälla när man kommer försent (som jag kommer att göra idag). Det dåliga med att vara sin egen chef är att det inte går att skylla på någon annan när man inte hunnit klart. Det är därför som jag MÅSTE hinna klart helt enkelt. Men jag glädjer mig åt det lilla. Idag ska jag till exempel åka till syaffären för att kunna bli klar. Att behöva gå i en syaffär känns knappast som ett straff. Och blåmärket på knät gör inte ont längre. Dessutom får jag gratis mat av AW ikväll. Kostymgruppen är nöjd. All is well. Och det här med sovmorgon är ju relativt.

det är fullt en lördag klockan fem,
jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
skulle, borde, tar det sen, vad ska det bli av mig, (ååh)
det finns dagar som idag, hopplösa mornar
då jag vaknar som ett vrak
å jag märker alla har - har fått nog av mig

Höstrusk

Jag tänkte inte så mycket på det imorse, då jag var extremt stressad på grund av min dumma försovning, så jag kan faktiskt inte säga om det var höstrusk imorse eller inte. Men jag sprang ner till 7eleven och köpte cola och då var det minsann riktigt ruggigt väder. Nu är det fortfarande regn på fönstren, men det ser ut att klarna på himlen. Otroligt vackert är det i alla fall. Synd bara att det snart är mörkt, och jag kommer inte härifrån förrän om nästan två timmar. Men jag ska inte klaga, det är en bra dag på jobbet och det kommer verkligen bara att bli ännu jobbigare när jag kommer härifrån. Det är då stressen tar vid... Herregud.

Och som ett brev på posten kom ytterligare en jobbig arbetsuppgift. Suck. De låter mig göra allt som de inte själva orkar göra.

the perception of time

Det är märkligt hur tiden passerar. Man står och trampar på samma ställe och kommer inte vidare, men sedan - utan att man förstått vad som hände - så har tiden hunnit passera så fort att man inte hunnit med. Ja, det är märkligt. Och det är precis vad som hänt sedan sist jag skrev något här.

Ska inte gå in på några detaljer, men några saker som hänt sedan sist kan jag väl i alla fall nämna. På onsdagkvällen såg jag Quantum of Solace som var tillräckligt spännande för att jag skulle hålla mig vaken trots sömnbrist! Sedan på torsdagen var jag igång på full hastighet igen - jobb, studiecirkel med Linn, genusseminarie på Juristernas hus och sedan - det bästa på hela dagen kanske - festlagsfest! All in all, mycket mycket trevligt! Fredagen spenderade jag mest med att åka fram och tillbaka och uträtta diverse ärenden, innan jag till slut hamnade på huset där jag jobbade hela natten på en fest som naprapaterna hade. Som vem som helst förstår var jag helt slut och sov mest hela dagen innan det var dags för att återigen jobba på huset. Denna gång var det recentiorsfest för våra kära JIKare, och vid midnatt slutade jag och anslöt mig till festligheterna. Dansade till stängning, varpå jag åkte till en efterfest med KTHare. Som hatade mig. Vilket intryck jag måste gjort! Så igår då, jag var förmodligen så trött att jag gick in på någon sorts energireserv, för helt otroligt pigg var jag när jag återigen begav mig mot det där huset som gud glömde. Denna gång var det spex och kostymsömnad som stod på schemat. Sanna och Hilda var dock rätt duktiga på att dämpa min positiva attityd så till slut satt jag mest och pratade med Maria istället. På kvällen såg jag ett avsnitt av Greys anatomy och sen sov jag så djupt att jag försov mig och kom försent till jobbet.

Och här är jag nu alltså. Med en lika uppbokad vecka framför mig. Hurra!

just don't ask about my appetite...

Alltså det är helt ofattbart vad min kropp är sur på mig nu bara för att jag råkade missa att sova en natt. Det är väl ingenting som den inte klarat av förr i livet? Det är som om hela kroppen bara skriker efter mat och sömn. Ögonen går knappt att hålla öppna ens! Helt sjukt. Om det inte vore för att det ringt en hel del idag skulle jag säkert somnat... På riktigt alltså. Jag tror att det kan ha något att göra med att jag typ höll på att somna på jobbet igår. Jag har ju inte sovit sen dess så att säga... Men nu tycker jag att Sara kan skynda på med sin lunch (hon har typ varit borta fem minuter haha). Jag tänkte kila iväg till Pong Asian och äta lite. Mmm thaimat. Looovessss it.

but I am le tired...

Alltså jag känner mig helt out of character. Igår satt jag här och velade (trots att jag sedan länge varit helt säker på Obama blev jag osäker). Men igår märkte jag hur jag ändå satt och "tjuvhöll" på Obama och ja, när det stod klart att han vunnit kändes det som en lättnad. Och jag ville nästan gråta när jag insåg hur stort det var. När jag är lite mindre trött än jag är nu ska jag skriva något om hur fantastiskt och historiskt det kändes. Nu vill jag mest att mina ögon ska sluta tåras av trötthet...

try to be silent, my eyes are too loud

Återigen på jobbet. Problemet är att jag borde plugga och jag har inget bättre för mig på jobbet. Trots detta är det alltså fullkomligt omöjligt att koncentrera mig på att läsa när jag har en skärm framför ansiktet. Jag tror på riktigt att det är något fel på mig. Idag har jag även hunnit måla naglarna på jobbet. Första gången sen jag började här. Alltså inte som jag hunnit, utan som jag vågat göra det. På Proact är det ju chill liksom. Jaja.

Idag, eller snarare inatt, är det ju USA-val. De flesta svenskar verkar, som jag förstått det, tycka att Obama ska vinna (och det verkar ju även luta åt det hållet, även om man inte ska ropa hej förrän man gått över bron). Men likheterna dem emellan är många och jag kan inte säga att jag är så pass insatt att jag är helt övertygad. Med det inte sagt att jag istället skulle ha röstat på McCain. Nej, egentligen har jag ingen poäng. Jag önskar att jag vore bättre insatt helt enkelt. Detta trots flitigt läsande på både SvD.se och DN.se:s valsidor. Jaja. Som sagt, jag har ingen poäng, bara tråkigt.

a wish for something more

Det har faktiskt varit en helt underbar helg på landet. Vädret har varit helt okej alla dagar utom idag, då det istället var helt fantastiskt! Jag har ridit varje dag och ätit massor av god mat och andra onyttigheter. Det känns trist att åka hem redan, men på sätt och vis är det skönt också. Har en del att ta itu med där hemma (som vanligt). Jag bävar inför veckan - hur ska jag hinna med allt som måste göras? När ska jag skriva PM? Men det löser sig såklart som vanligt. Med lite planering och mycket prioriteringar. Det som hamnar i kläm är som vanligt träningen. Men jag ska göra mitt allra bästa för att hinna med även den. Men nu är det dags att packa ihop datorn för den här gången. Hejdå Skåne!

kanske ger jag kärleken en andra chans

Alltså, förlåt för gårdagens inlägg. Det är inte okej att skriva sådär trist. Om man är trött är det ju faktiskt bara att låta bli. Så från djupet av mitt hjärta - förlåt.

Idag är jag lite piggare (d.v.s. inte pigg, men inte toktrött heller). Jag vaknade med humör som ett åskmoln, och inte blev det bättre av att kaffet var slut och det fanns ingen frukost som var vegetarisk. Efter en vända till ICA Kvantum i Sjöbo blev det i alla fall frukost (klockan var då närmare ett) med smörgås och kaffe, och sedan var jag mig själv igen.

Förutom då att sura hela förmiddagen har jag hunnit rida. Bortsett från att det varit riktigt kallt ute idag (och dessutom blåsigt) så var det helt fantastiskt mysigt. Hösten här är ungefär som Stockholms-hösten jag blev kär i för ett par veckor sen. Helt fantastiskt. Försökte ta lite bilder när jag var ute men det är ju inte helt lätt när man samtidigt försöker koncentrera sig på sin ridning (som ju faktiskt var ändamålet med utomhusvistandet). Jag älskar verkligen hösten. Det är så fint med höst. Så fint.

sverigetrotter

Oj oj oj, vilken lång dag det har varit! Har tillbringat på tok för många timmar i bilen och hade planerat att lägga upp några bilder här, men det orkar jag verkligen inte. Istället väljer jag att kort sammanfatta gårdagen.

Skola, äta med mamma, hem, diska, klä på mig, buss, glömd plånbok, buss hem igen, buss igen. Sen kom jag till slut fram till kårfullmäktigmötet, mycket roande. Därefter pub, rom och cola, whiskey, whiskey, whiskey. Carolina och Jessica. Mer whiskey. Bojan, belgare, whiskey. Svinkallt. Buss, Odenplan, buss. Sova.

en liten uppdatering ur mitt händelserika liv

Jag vet, jag vet, det händer så mycket i mitt liv att man knappt kan hänga med. Eller? Telefonen har lugnat sig nu lite grann (även om det fortfarande ringer ovanligt mycket och folk är ovanligt förvirrade/korkade när de ringer). Jag måste bara meddela att jag nyss åt lunch här framför datorn i receptionen (inga besök vid lunchtid idag, tack för det) och det var kanske det mest fantastiska på länge! Att något så enkelt kan vara så gott. Bakgrunden är den att när jag, Linn och Kristoffer pluggade fastighetsrätt igår föreslog Linn att Kristoffer kunde ha keso som matlåda (han är inte matlådetypen annars). Detta tyckte både jag och Kristoffer var en bra idé. Jag tyckte den var så bra att jag införskaffade mig en burk keso när jag kom hem, samt en avocado och några tomater. Så till lunch idag hade jag med mig drygt en dl keso, en avocado och en tomat. Detta är, utöver supergott, även mycket gott och näringsrikt. För bra för att vara sant nästan. Dessutom är det ju väldigt lätt att göra (även om Kristoffer tyckte att det här med att skära avocado och ta bort kärnan är lite jobbigt).

en helt vanlig dag

Idag är en sådan där dussindag, en sådan dag som glöms bort i mängden av dagar. Häromdagen tänkte jag skriva något om helgen som varit, den var ju trots allt ganska trevlig. Men nu känns det som att tiden för det har passerat - det är redan onsdag. Tiden går så fort på hösten vilket jag tycker är både skönt och lite trist. Till exempel tycker jag inte att jag har fått nog av långa höstpromenader, vackra höstlöv och höstfikor. Ja, allting på hösten måste inledas med höst. Istället så har kylan kommit alldeles för fort. Ja, kallare ska det ju bli på hösten, men a little too cold a little too soon. Med kylan kommer halkan och kollektivtrafikkaos. Och som om inte det vore nog så har Sterling gått i konkurs så telefonen har gått varmare än någonsin på jobbet idag. Kan jag få tillbaka mina pengar om jag betalat med kort? Jag vill ha tillbaka mina pengar! Jag vet och jag förstår, men jag sitter bara i receptionen och kan inte ge tillbaka några pengar till någon.

Idag kommer i alla fall min nya telefon till slut. Så kan vi väl hoppas att alla delar ska vara med den här gången. Den ska jag hämta efter jobbet innan jag skyndar mig iväg till Juristernas hus för att sy lite till spexet med Hilda. Vem vet, det här kanske inte blir en sådan dussindag trots allt.

monday, monday, monday

Jag vet inte, men jag är ganska säker på att det inte bara är jag som alldeles för ofta har dåliga måndagar. Faktum är att jag känner till en person som jobbar som VD för ett ganska stort företag, som nästan alltid är "sjuk" på måndagar. Han tycker helt enkelt inte om måndagar. Han brukar med stolthet i rösten prata om att vara kung på natten, kung på dagen, men trots detta är han alltså långt ifrån kung på måndagar. Säga vad man säga vill, men det är någonting med dessa måndagar, denna enda dag i veckan som alltid lyckas vara veckans första dag, oavsett om man är ledig eller har ett jobb att gå till.

Själv sitter jag åter på jobbet och försöker fördriva tiden till dess att jag slutar och måste skynda mig ut till Lindholmen. Jag tycker att det är lustigt egentligen. Jag sitter och slöar och slöar och slöar, utan att göra någonting (för det mesta). Ja, fram till dess att jag slutar få betalt, för då, på min egna, obetalda tid, det är då det riktiga arbetet börjar och all stress som hör därtill. Nästan lika egensinnigt som måndagar. Men bara nästan.

you're so gangsta

Idag hade vi en föreläsning om påföljdssytemet, vilket jag tyckte var oerhört intressant. Brott och straff, anyone? Vår föreläsare hade ett efternamn som var synonymt med ångest, det tyckte jag var underhållande. Sen hade han ett sådant där namn som man tänker sig att en kriminell skulle ha. Men han var mycket bra och jag är glad att han även kommer att vara min seminarielärare. Ja, så glad blev jag att det första jag gjorde vid ankomsten till mitt jobb var att byta mitt förmiddagspass till ett eftermiddagspass på måndag, så att jag kan gå på seminariet. Jag kommer nog att missa tillräckligt mycket undervisning ändå... Gangsta.

I helgen ska jag jobba på Citygross både lördag och söndag. Mina sista pass där. Det var nästan för bra för att vara sant när Sara från AW ringde mig igår och meddelade att jag tyvärr plockas bort från jouren då behovet är mindre nu än vad det var förut. Åh nej, liksom. Jag som fasat för alla SMS och samtal och som knappt vågade svara i telefon när hon ringde. The easy way out.

Ikväll ska jag ägna mig åt flera timmar av Lost och så det nya avsnittet av Greys anatomy såklart. Så jävla gangsta.

i had a lover, i don't think i'll risk another these days

Dessa eviga dilemman. Att göra eller inte, blablabla. Och så vidare. Måste och borde och ska och vill och kan och okej. Måste. Please don't confront me with my failures, I had not forgotten them. Den här veckan har jag haft lite dåligt samvete över hur dåligt jag har skött min träning, men idag fick jag i alla fall höra att man ska undvika högintensiv träning medan man fortfarande äter penicillin. Tack för den, där fick jag en anledning bättre än någon annan till att inte utsätta min kropp för högintensiv träning (d.v.s. spinning och löpbandet) den här veckan. Äter penicillin till och med måndag så... Däremot är ju motion alltid bra. Men det har jag nog ändå skött helt okej, med tanke på att jag gått hem från universitetet två gånger den här veckan redan. Det är ändå en liten bit.

I december står man stilla i en tunnel och trängs och trängs och alla bara pratar - om det bara fanns någonting att säga.

Imorgon är det skola och sedan jobb och sedan är det hem och städa. Min lägenhet behöver verkligen städas. Jag tycker egentligen om att städa, hade tänkt göra det idag men jag var så obeskrivligt trött att jag befunnit mig i sängen i stort sett hela eftermiddagen och kvällen. Imorgon kanske jag är piggare. Man kan alltid hoppas. Sedan jobbar jag hela helgen. Usch. Men pengar.

är det nån som sagt att förvirring inte kan vara den nya kollen?

Jag har läst drygt 30 sidor på jobbet idag vilket jag ändå tycker är helt okej med tanke på magont, irritation, problem med datainloggning och annat strunt. Men så ville jag ha en liten paus och då jag redan läst alla Magdalena Ribbing-svar på dn.se så kände jag att det var dags att roa mig med något annat. And here's where I ended up. Jag tyckte den var så fantastisk att jag var tvungen att dela med mig av den. Jag säger: förvirring är den nya kollen! Och snart slutar jag för dagen. Här alltså.

ledsen och besviken

Häromdagen tänkte jag skriva ett blogginlägg om att jag är lite trött på folk som oroar sig för hur jag mår - jag mår ju bra. Sen kom jag att tänka på hur kontraproduktivt det vore - att gnälla över något man själv anser är gnälligt. Absurt. Så jag struntade i det.

Idag däremot är det en annan dag, och idag är jag både ledsen och besviken. Dessutom tycker jag att mitt gnäll är minst sagt befogat. Jag har alldeles för länge väntat på att Nokia N96 ska släppas. Telefonen släpptes men verkade knappast gå att få tag i någonstans, dessutom verkade det billigast att köpa på nätet, vilket jag då (naturligtvis) gjorde. Jag följde sedan telefonens väg från webbutiken via Posten till utlämningsstället där jag hämtade den för ca 1,5 timme sedan. När jag nu packar upp telefonen upptäcker jag att det saknas bakstycke till telefonen, varför jag (naturligtvis) omgående ringer upp webbutiken. Men inte kan de skicka ett bakstycke till mig, nej istället måste jag 1) vänta tills imorgon på att de skickar en retursedel, 2) packa in telefonen i något så jag kan skicka den (slängde kartongkartongen, men bestämmer nu själv att det bara är att packa in den i papper och skicka skiten), 3) gå till Posten och returnera telefonjäveln, 4) vänta på att telefonen ska komma fram till webbutiken, 5) vänta på att webbutiken ska skicka en ny telefon, 6) vänta på att Posten ska leverera den nya telefonen, 7) gå till Postens utlämningsställe (som inte ligger i närheten av min bostad) och hämta ut den, 8) hoppas att den då är hel och inte saknar några delar.

Behöver jag tillägga att min befintliga telefon typ inte fungerar?

honestly, yes, honestly

Jag tog den långa vägen hem från universitetet (i och för sig inte den längsta, men längre än kortaste i alla fall) idag. Längs med Brunnsviken och sedan genom Hagaparken. Det var så otroligt vackert, hade jag haft en kamera hade jag fotat allting. Vattnet och löven och och himlen och träden och marken. Helt obeskrivligt. Det är svårt att förstå hur jag kan glömma bort att jag älskar hösten. Dessutom har jag guld utanför mitt fönster. Det är fantastiskt.

I övrigt har dagen till stor del bestått av Lund vs. Stockholm. Quite frankly så är jag helt trött på att prata om det nu. Ja nej kanske är mitt svar. Jag vet inte om jag kommer att flytta till Lund eller inte. Det känns som det största beslutet jag hittills tagit i mitt liv (i alla fall om vi pratar om beslut som gäller min egen personliga utveckling) och det är svårt nog. Men nu är jag trött på att prata om det, trött på att försvara mig. Det är inte som att jag tänker flytta till Kina och aldrig komma tillbaka. Jag lovar.

by public demand!

Idag har jag inte gjort så mycket av det jag tänkte göra, men istället har jag gjort ganska mycket som jag inte hade tänkt göra. Till exempel så flängde jag runt med Nina några timmar under dagen, för att sedan hänga på huset och bara prata. Sedan åkte jag hem och kom på att jag ville köpa en mobiltelefon. Efter en sväng i Solna centrum insåg jag att det inte var möjligt, så jag beslutade mig för att ta saken i egna händer (d.v.s. beställa den från internet). Soon you will be mine, kära Nokia N96! Innan jag lämnade centrum var jag dock fiffig nog att köpa med mig falafel med pommes frites. Det var inte i närheten av lika gott som i Skåne, men det stillade min hunger.

Idag har jag också insett att tre avsnitt av lost season 2 bara helt försvunnit (!!!) och då blev jag ledsen men jag blev glad när jag kom på att jag kunde åka på skattefesten istället. Där var många roliga människor men roligast av alla var Gabby (om man inte räknar mig själv då). Hihi.

Annat som har hänt idag är väl egentligen bara att jag fått massa skit om att jag funderar på att flytta till Lund. Ja. Det är tydligen inte så populärt. Nu ska jag sova så jag orkar plugga massa straffrätt imorgon. Gonatt!

jag far hellre fram emot min vilja

Imorse hände något ganska lustigt. Jag trodde att min mobiltelefon hade fått spel när alarmet ringde. Jag kollade om jag fått SMS eller samtal, men icke. Det roligaste i det hela var nog ändå att jag inte förstod att det var alarmet som hade ringt, förrän jag vaknade av mig själv drygt en timme och fyrtio minuter senare. Sjuuukt kul.

För övrigt kan jag inte hitta min plånbok. Nu åker jag till skolan. Tjing.

for a minute there i lost myself

Halsfluss. Det är nog min lott i livet. Jag har inte tänkt på det så, men hur många gånger har jag egentligen haft halsfluss? Nu när jag börjat tänka på det så är det faktiskt ett oroväckande stort antal gånger. Därför säger jag nu NEJ! Jag är done med halsfluss. Det här kan låta som ett tomt hot, men det är det inte. Om jag får halsfluss en gång till i år så ryker de. Halsmandlarna alltså. Chopchop bort med dem bara. And that's that.

bloggcensurens offer

Det här är inte första gången, men förhoppningsvis den sista, som en blogg jag författar drabbas av censur.

Istället för att berätta om gårdagens herrmiddag berättar jag således om torsdagens eskapader (vilket inte är fy skam det heller!). Tidsförloppet från torsdagen är fortfarande mycket oklart, och Jespers uttalanden igår om öppettider o.s.v. hjälpte knappast till. Det började alltså på Juristernas hus, där whiskey sour flödade och det var goda tider helt enkelt. Därifrån bar det av till Bojan där både öl och jägershots flödade. Vad som hände i vilken ordning sen är också helt oklart, och hur tiden passerade. Följande saker hände i alla fall:

- Jag spelade fia med hutt med Henrik (vodka.. mmm)
- Jag erbjöd mig att hjälpa till med städning (mmm... städöl)
- Jag trampade i glassplitter
- Jag lämnade ifrån mig min mobiltelefon
- Jag försökte mig på biljard (not for long though..)
- Jag bastade
- Jag åt på donken
- Jag tog taxi hem.

(Ja, de senaste två var i alla fall garanterat i den ordningen.)

Att jag sedan försov mig som en direkt följd av ovan nämnda saker är kanske inte särskilt anmärkningsvärt. Att jag däremot var två sekunder från att missa mitt obligatoriska PM-seminarium däremot. Ja, vad säger man?

Sen vill jag hälsa till världens bästa barchef Gabbylicious. Hon är bäzZzt. Puss på henne. :)

hokay, so here's Earth

Jo såhär va. Den senaste/närmsta tiden är jag en sån som jobbar halvtid. Samtidigt som jag pluggar heltid. Det tycker jag är fantastiskt. Imorgon ska jag strunta i exekutiv auktion på KFM för att tentaplugga med Johan. Trist men förmodligen mer givande. Sedan blir det jobb (där jag bannemig ska läsa imorgon) och förmodligen studentpalatset efter det. Klockan sju ska jag köra spinning + core på SATS i alla fall.

Igår var det sittning och jag lyckades få med mig en grym tshirt hem. Dessvärre bara ett lån, men ändå. I like it!

Det var något som jag tänkte skriva men nu glömde jag bort det så det får bli en annan gång. Tjingelingpling.

on a sugar high

Varför köpa mat när man kan få gratis från jobbet? Det har jag många gånger undrat. Och hur många gånger jag lämnat matlådan hemma för att snylta på fruktkorgar och dylikt ska vi inte prata om. Men jag har upptäckt något bättre än fruktkorgar nu. Fika. På många arbetsplatser är det någon sorts allmän grej med fika minst en gång i veckan. Detta är ju inte alls någon nyhet. Däremot har jag efter mycket studerande av fikatillfällena upptäckt att man som student får ta största biten och dessutom ta med sig hem. Ja, det till och med uppmuntras.

Hur vettigt det sen är att prova 3 olika sorters tårta, varav alla innehåller laktos, det är en helt annan fråga. (Svaret är att det är totalt ovettigt, reaktionen kom ungefär en sekund efter. Utan att jag överdriver. Don't try it at home, med andra ord.)

Idag har jag jobbat på Öhrlings, sedan tränat och nu sitter jag på Entercard och fördriver tiden. Jag försöker även låtsas som att jag inte har helt VANSINNIGT ont i magen.. 45 minuter kvar av arbetsdagen och det känns som att den nyss börjat. Tror det är en av fördelarna med att flänga mellan två arbetsplatser. Ikväll blir det sittning hos MF och sedan nanna kudden tidigt, för imorgon är det jobb igen. Jobb följt av studier. Det vill säga sådant som man ägnar sig åt om man läser en utbildning på heltid. Speciellt om man förväntar sig något av sina betyg. Eller hur var det nu.. Men guuuuud vad min mage är ledsen nu :(

eftermiddagssol

Det är sol ute. Den långa arbetsveckan närmar sig sitt slut och tro det eller ej, hela 35 sidor har jag lyckats läsa också, trots den extrema bristen på intresse för denna otroligt tråkiga hyres-rättsbok.

Jag vill också passa på att säga att det inte alls var så dumt som jag trodde, det där med att svepa 10 cl vodka. Alltså det kanske inte var smart. Men jag mådde bra imorse, om än otroligt trött. Men vem är inte det klockan sex på morgonen? Det här med morgnar har ju för övrigt ändå aldrig varit min grej riktigt.

Om tio minuter stänger jag ner växeln, kontrollerar konferensrummen så att allt är lugnt, och sen bär det av hemåt. Och idag, denna fantastiska fredag, så blir det ingenting mindre än middag med mor och bror, vilket innebär att jag inte behöver laga mat. Eller diska. Lovesssss it!

trött om natten trött på dagen

Idag är det en sån där dag. En sån där då jag undrar varför jag har allvarliga problem med att gå och lägga mig i vettig tid när jag ska upp tidigt. Och varför måste det vara så mörkt när man vaknar? Det blir ju inte direkt lättare att gå upp i mörkret. Men jag gillar't ändå.

Har börjat ha lite konstiga drömmar. Eller jag menar, drömmar är väl sällan normala, men det har kanske börjat gå överstyr nu. Och drömmarna är så himla envisa att de hänger kvar även när jag halvvaket snoozear. Natten till igår var det Leif Udal. Natten till idag.. Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag kan i alla fall konstatera att min säng i drömmen gick sönder. Fast alltså den gick inte sönder som man tänker sig, utan det som hände var att den hamnade uppåner och då hävdade K att det var ett vanligt fel på sängar. Vem som helst som har sett min säng skulle genast protestera över att den på ett enkelt sätt hamnar uppåner. Den är rätt otymplig. Dessutom hamnade vi under, vilket borde mosat oss, men det var ganska gott om plats där under. I drömmen alltså. Men K tyckte att jag skulle köra tillbaka sängen och kräva omleverans och dessutom ersättning för bilkostnader osv. Mycket C2-aktigt. Och så var det den där söta lilla finken som av någon anledning flög omkring i lägenheten. Summan av kardemumman: konstigt.

gold fever

Sitter på jobbet, drygt tjugo minuter kvar till hemgång. Ikväll står mathandlande och middag med mor och bror på schemat, vilket ska bli mycket trevligt. Jag har dessutom hunnit träna och vara på herrmiddagsmöte innan jobbet, så allt är enligt planerna. Det är också väldigt bra för jag kan plugga på jobbet när det är lugnt. Lyckades även boka in mig att jobba på Öhrlings imorgon, kära någon, när ska jag lära mig att jag bara har 24h/dygn, 7 dygn/vecka, 52 veckor/år.. Alltså ungefär 8736h/år. Så nu blir det Öhrlings imorgon och sedan är jag tillbaka här på fredag. På lördag är det oktoberfest och då jobbar jag också.. Det är tur att jag alltid bara tar goda beslut. Jag får väl tänka på hur glad min plånbok kommer att bli i slutet av november istället då? Fast då blir den ledsen igen för att den måste köpa julklappar till kreti och pleti (läs mamma, pappa, bror). And there she goes again, rambling.

För att tysta mitt dåliga samvete får jag nog lov att läsa 20-30 sidor ikväll.. Snart klar för dagen!

i drink good coffee every morning

Man lär sig något nytt varje dag. Idag hann jag knappast vara vaken länge innan jag fick lära mig att det är för stor efterfrågan på ekologisk mjölk, vilket lett till att ekologisk standardmjölk inte längre säljs. Det här är alltså ingen nyhet tydligen, men då jag normalt aldrig köper vanlig mjölk har jag helt missat det. Ekologisk mellanmjölk är tydligen mer efterfrågad så nu går det inte att få tag i ekologisk standardmjölk längre. Utbudet är mindre än efterfrågan. Jag hoppas att mjölkprodu-centerna inser att fler ekologiska jordbruk krävs. För det kändes faktiskt inte helt okej att köpa icke-ekologisk mjölk idag. Helt plötsligt kändes mitt ekologiska morgonkaffe inte alls lika ekologiskt längre.

Jag fortsätter i sann skunk-anda med en lista över vad jag har att göra idag:

- Träna
- Herrmiddagsmöte (om jag hinner dit)
- Jobba 13-16.45
- Träffa MAMMA??!
- Städa köket

Inte helt oöverkomligt med andra ord.

load it, check it, quick rewrite it

Så kom helgen och så gick den lika fort igen. Så kom CSN och så försvann det lika fort igen. Varför fortsätter räkningarna att komma hela tiden? Ska det aldrig upphöra? Va? Va??

Som redan nämnt har jag börjat läsa min gamla skunkdagbok igen. Förutom lådfobi och konstiga msn-konversationer har jag insett att jag var en mycket aktiv ung dam när jag skrev skunkdagbok. Och nu tycker jag inte att jag hinner skriva här! Och jag gör ändå inte ens hälften så mycket som jag gjorde då. Det är märkligt. Idag har jag dock varit nästan sådär aktiv som jag var då, så för att illustrera detta ska jag i sann skunk-anda göra en liten lista över vad jag gjort:

- Tränat (7 km på löpbandet, sen orkade jag inte en meter till kändes det som. skunk-louise hade varit besviken, men idag-louise är mycket nöjd.)
- Pluggat (ca 40 sidor, vad är det? undrar skunk-louise.)
- Tvättat (mycket mognare än vad skunk-louise var.)
- Diskat (se ovan.)
- Städat halva lägenheten (se ovan.)
- Lagat middag + 13 matlådor (se ovan.)

Inte så illa ändå! Dessutom har jag hunnit se nya heroes-avsnittet, mycket bra, can't wait for the next one!

Dessutom hände en hemsk sak idag. En nagel gick av liksom, så långt ner som en nagel kan gå av, så jag var tvungen att fila ner alla naglar. Det var med stor sorg i hjärtat som jag gjorde detta, jag har ju vant mig vid de långa naglarna nu.. Men jag ska vårda dem ömt så kanske de kommer tillbaka.. Snälla?

Nej, nu ska jag lägga in matlådorna i frysen, hämta sista tvätten i tvättstugan och ja, vem vet, kanske hinner man med ett avsnitt eller två av lost också?

don't you see baby, this is perfection

Dagarna blir bara mer och mer bizarra ju längre tiden går. Men jag var bättre på att skriva när jag var yngre. Och när jag tänker efter kanske mitt liv var rätt bizarrt redan då. Idag hittade jag det här t.ex.:

"En episod ur mitt liv:
marla singer says:
ARGHHH JAG ÄR SUR
marla singer says:
och sjuk
UÄ says:
jennyjennyjennyjenny
marla singer says:
kan inte vi typ döda henne när jag blir frisk?
UÄ says:
jag är fan på
marla singer says:
schyrre
marla singer says:
*mordlysten*"

Jag önskar att jag hade en aning om vad detta handlar om. Men det har jag såklart inte.

I övrigt så är det faktiskt rätt skrattretande, det här. Men nog om det. Igår var jag och tränade på SATS, det var kul och jag tror jag känner lite lite träningsvärk faktiskt. Skönt! Sen idag hade jag vilodag för jag tänkte att det kunde vara vettigt att ta det lugnt så här precis i början efter att ha varit sjuk länge. Men det hindrade mig inte från att promenera hem från Odenplan, vilket tog sin lilla tid (nästan en timme). Jag har även lunchat med A, fikat med hot mama och åkt hiss själv. Så nu är det verkligen dags att sova. Bed is calling!

louise och lådor eller think outside the box

Alltså, det är ju knappast någon nyhet för mig att jag har svårt för lådor. Det har jag alltid haft, även om det blivit bättre på sista tiden. Men att ställas mot sitt förflutna på det här sättet som jag gjort idag... Jag har verkligen svårt för lådor. För att illustrera detta ska jag citera två gamla dagboksinlägg som jag hittade. Det första lyder såhär:

"00:11

nu går jag och lägger mig
har haft ångest över lådor i flera timmar nu
vet inte vad jag ska lägga var
och så lägger jag
men sen ångrar jag mig och flyttar
och sen vet jag inte hur jag ska göra, så då bara lägger jag det på golvet
och tänker att jag ska ta det sen
men när då sen?
hur ska jag någonsin kunna bestämma mig?
mamma måste hjälpa mig.
jag är sjuk i huvudet
varför kan jag inte bara stoppa grejer i lådor
och vara nöjd med det?
jag hatar lådor"

Det andra ser ut såhär:

"20:28

SÅ JÄVLA OPEPP.
på allt.
och jävla lådor.
jag klarar inte av lådor."

Jag vet inte, men det känns som att lådor har dominerat mitt liv. Jag borde reclaima mitt liv från lådorna!

black night is falling, the sun is gone to rest

Näe, men gissa vem som inte kan sova. Igen. Och de enda tankarna som rör sig i huvudet på mig är så intetsägande att de knappast kan räknas som orosmoln som håller mig vaken. De är i stil med "ska jag duscha på morgonen eller kvällen imorgon?", "vill jag läsa rättsfall eller panträtt först?" och "hur tidigt på året får man börja med mössa och halsduk?". Kvalificerar inte riktigt till topp tio över mest djupa eller intelligenta tankar jag haft i mitt liv.

När jag kommer hem till Stockholm ska jag i alla fall köpa ett busskort och ta tag i mitt liv. Det är nog det bästa att göra, ja. Nu borde jag försöka sova igen.

Ps. För nio år sedan (alltså på dagen) så fick jag söta Fidde av min far. Det var ju en rätt bra dag. Låtom oss se om trenden håller i sig.

i don't really care about it anymore

Igår låg jag sömnlös i flera timmar. Det är en sådan där sak som jag går igenom med jämna mellanrum. Oro som leder till sömnlöshet som leder till ännu mer oro som ... Ja, en ond cirkel helt enkelt. Men det här var inte alls som det brukar vara. Jag var inte orolig. Det var inte massa jobbiga tankar som jag försökte lösa upp. Det var närmast tomt. Likgiltighet? Kanske.

"I don't really care for your city anymore
I spend the night
I lay awake and miss you when you go
Without me
What's wrong with you
Monday monday monday"
(Tegan & Sara)

Och med det borde jag verkligen återgå till mina studier. Har legat på latsidan hela helgen, and we can't have that, can we?

still looking

Jag började skriva ett inlägg häromdagen, om att jag varit sjuk och om mitt hopp/icke-hopp för svensk fotboll. Jag skrev något om 3-5-2 och Lagerbäck, och något om att jag aldrig blir frisk. Sedan vann Sverige den matchen (tur för dem) så jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. För de spelade verkligen kasst första halvlek. Men man kan ju inte sura när de ändå vann. Så det blev inget av det. Nu har även Doktor Göran ringt och meddelat att det är influensa, och förskrivit penicillin till mig. Inte mycket att klaga på med andra ord.

Kan inte sluta lyssna på Looptroops "Still looking". Jag önskar att jag skulle kunna citera ett kort stycke ur den, för att visa hur fantastisk texten är men hela texten är lika bra så jag kan inte välja något alls. Men låten är fantastisk, både soundet och texten.

Det är fredag och enligt min mor har hösten idag kommit till Skåne. Den isande nordanvinden har kommit, deklarerade hon när jag hällde upp mitt morgonkaffe. Mitt studium av svensk fastighetsrättshistoria för dagen är avklarat och jag har gott om tid kvar av min utsatta studietid. I eftermiddag ska jag till Lund och studera JÖKen med Gustav och sen blir det fika med Susanne. Roligt!

Jag har alltid gillat höst.

heroes

Så, it's been a while. Mental vacation, följd av en kort periods hjärnaktivitet innan insjuknande. Nu: tillfrisknande, men fortfarande inte mycket som händer på hjärnkontoret. Med sju avklarade Gilmore Girls-säsonger på bara några veckor känner jag mig mer peppad än någonsin på skolan, men trots detta kunde jag inte hålla mig från att tjuvkika på Heroes och såklart är jag fast. Kan inte sluta titta. Sju avsnitt senare kan jag fortfarande inte slita mig! Bara ett till, bara ett till.. Men alldeles strax ska jag borsta tänderna och sedan ska jag se ett avsnitt till. Bara ETT till.

civilkurage - min plikt?

För var dag som går blir jag mer och mer konfunderad över saker som jag normalt sett inte direkt reflekterar över. Det är all denna tid som jag spenderar framför dataskärmen i sällskap av mig själv tror jag. Dagens förstasidesnyhet på dn.se fick mig att bokstavligen sätta morgonkaffet i halsen. Lagstiftning om civilkurage? Har regeringen slagit huvudet i något hårt? Jag var tvungen att kolla om det var första april tre gånger innan jag förstod att det inte var ett april-skämt.

Artikeln inleds alltså med att man får läsa om Olle Reiz som ingrep när tjuvar slangade bensin från en bil och sedermera blev överkörd och avled. Läser man vidare så förstår man att Reiz var en bra man (såklart han var, han ingrep vid ett brott!) och att regeringen tycker att fler borde vara som honom. Naturligtvis är det önskvärt att alla som bevittnar ett brott ingriper, oavsett om det handlar om sexuella trakasserier, rån eller misshandel. Men med tanke på riskerna vid vissa situationer så känns det helt absurt att man ska kunna bli straffad för att inte ha ingripit. Jag menar, se bara på den föredömliga mannen Reiz. Han dog till följd av att ha ingripit vid ett brott som inte egentligen hamnar särskilt högt i straffskalan (ja, nu när han är död så förändrades ju straffskalan radikalt, men det är en annan historia). Ska då folk våga ingripa i alla lägen?

Det handlar för övrigt bara inte om huruvida folk ska våga ingripa. Jag menar, det vore jättebra om alla människor vågade ingripa. Jag vill gärna tänka mig att jag skulle göra det i alla fall... Men för det fall att människor i framtiden inte vågar ingripa ändå - hur bevisar du att personen såg något utan att ingripa?

Och vad innebär det här för arbetet med att få fram vittnen till händelser? "Oj jag såg ju det här brottet men jag ingrep inte så om jag träder fram och vittnar nu så kanske jag blir straffad för att jag inte ingrep..." Jag vet att jag ställer det på sin spets - men är inte det vad man måste göra ibland?

"klonade djur riskerar lidande"

BANBRYTANDE. Så ... oväntat? Nej, ordet jag söker är nog uppenbart. Alltså, jag finner knappt ord för de känslor som stormade upp inom mig när jag började läsa artikeln. Det är tydligen inte farligt att äta klonade kossor, men det är plågsamt för djuren som ofta måste förlösas med kejsarsnitt samt ofta drabbas av "allvarliga och ofta dödliga medicinska problem". Ja men dåså, då är det bara att hugga in på middagsbiffen. Tack gode gud så läste jag vidare i artikeln, och det finns inga klonade djur för jordbrukssyfte i Sverige idag (frågan om det finns klonade djur för andra syften kvarstår dock?). Man klonar heller inte djuren för att äta dem (det är för dyrt) utan för att bevara de bästa avelsdjuren (det vore ju dumt att göra som man alltid tidigare gjort, avla på de bästa avelsdjuren för att få fram nya bra avelsdjur?). Jag vet inte egentligen om det var någon tröst alls. Det kändes så för en sekund men nu när jag tänker på det så är jag inte helt säker. Jag blir så trött på vetenskapen ibland. Forskning kring cancer eller HIV istället, anyone?

Min lunchsallad var mycket god och helt fri från animaliska produkter.

and the dream of horses

Intressant egentligen, vad som fångar vår uppmärksamhet. Idag surfade jag in på dn.se och möts av förstasidesstoffet om Anders Eklund-rättegången. Som jag bläddrar förbi i jakt på något mer lättsmält, en tisdagmorgon som denna. Så, vad fångar min uppmärksamhet om inte denna artikel om varför vita hästar blir vita. Enligt forskare från Uppsala handlar det om en mutation som gör att de blir "gråhåriga" fortare än andra hästar, och tydligen ska detta härstamma från en endaste urhäst. Supposedly.

Andra saker som fångar min uppmärksamhet these days är framförallt Gilmore Girls. Så mycket att jag somnade imorse klockan sex efter att ha kollat på... äh jag minns inte ens hur många avsnitt. Det dumma med detta är ju att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Eller ja, i alla fall ett jobb som jag måste gå till för att sitta av tiden.

fördomsprofilen i christer i p3

Under flera års tid har jag haft ett favoritprogram på radio. Då menar jag inte ett sånt program som jag föredrar framför alla andra, utan ett sånt program som jag tycker att det är trist att missa. Ett sånt där som jag håller koll på vilken tid det går. Och känner igen återkommande inslag. Och sånt där. Framför allt så är det två moment som jag tycker lite extra mycket om. Det ena är den så kallade Fredagsflörten som infaller på fredagar, där en person blir hooked up, så att säga.

Det andra är Fördomsprofilen där en panel ställer en massa frågor om ens musikvanor, och utifrån det kommer de fram till vem man är som person. I stora drag.

Dessa två inslag försöker jag, så gott jag kan, att aldrig missa. Och nu idag så råkade jag vara med. Oops. Ni kan ju själv lista ut vilket, då det knappast är fredag idag. En liten disclaimer bara - jag har aldrig känt mig så stressad inför att svara på frågor någonsin! Värre än värsta jobbintervjun! Och som alltid så kommer man på de bra svaren alldeles för sent... Men det var en rolig upplevelse i alla fall.

sömnlösa funderingar

Ibland känns det som om tiden står helt stilla. Som om hela världen stannat upp och gått i någon sorts dvala. När jag skriver ibland menar jag såklart nu. Har Stockholm tagit semester? De senaste dagarna har det förefallit som om alla har bättre saker för sig än att vara i Stockholm. Folk flyr till Båstad, Falsterbo och Gotland. Eller ännu bättre - Grekland, Italien och Spanien. Men jag är inte det minsta bitter. Nej.

Idag är jag på tok för trött för att läsa några vettiga nyheter. Istället hittade jag den här skönheten. Ofta önskar jag att jag hade råd att ha en bil. Oftast önskar jag mig då en bil modell större. Men Audi R8 4,2 Quattro får mig att helt omprioritera. Vem vill ha en stor bil när man kan ha en sån här? Var har jag fått idén om att små människor behöver stora bilar? Fånigt och dumt. Synd att man inte har lite drygt 1,1 mille att köpa en bil för. Och såklart lite pengar över, så att man har råd att köra den också.

Nej, om man skulle ta och dricka en espresso. Det är lugnt på jobbet idag.

ingen människa är en ö

Jag tänkte först skriva något om debatten kring sverigedemokraterna på DN:s hemsida, om hur det är en debatt om något icke-existerande. Jag menar alltså inte att sverigedemokraterna inte existerar. Det är bara det här att (s) och (mp) deklararer att de vägrar att samarbeta med dem om de skulle komma in i riksdagen vid nästa val (vilket inte förfaller helt omöjligt). Och så har ju såklart alliansen svarat på detta (föga förvånansvärt). Och nej, de vill inte heller samarbeta med sverigedemokrater. Och de har aldrig påstått något sådant heller. Så varför slår (s) och (mp) rakt ut i luften?

En annan fråga som detta väcker är också det här med demokratin. Jag själv kan inte på något sätt sympatisera med sverigedemokraterna. Men om det finns en så pass stor del av svenska befolkningen som röstar på dem att de kommer in i riksdagen (vilket till exempel (mp) bara med nöd och näppe gjort tidigare) så ska de ju ändå ha något att säga till om. Allting i proportion till antalet röster då givetvis. Min poäng är ganska otydlig, för den, liksom debatten, är ett slag i luften. Det enda jag vill ha sagt är väl att debatten är onödig.

Och jag som inte ens skulle skriva något om det här. Förlåt.

tu verras, c'est un présent perpétuel

Idag vaknade jag närmast chockartat. Vad nu, ingen väckarklocka? Jag insåg på en gång att jag hade försovit mig. Att jag skulle ha gått och lagt mig vid tvåtiden för att sedan vakna av mig själv innan klockan sex är ju ungefär lika otroligt som att jag skulle ha förvandlats till man över natten. En snabb blick på klockan fick mig att kasta mig ur sängen. Tur att jag hade bestämt outfit redan igår! Hann med nöd och näppe till jobbet så det var ju ingen fara på taket. Och jag lyckades - mot alla odds - få med mig min lunch. Så idag har jag för första gången den här veckan ätit lunch.

Eftersom jag har ganska gott om tid här på jobbet har jag hunnit fundera en hel del. Idag har jag funderat på DN:s förstasidesnyhet för dagen. Att rättspsykiatrisk vård ska försvinna och ersättas av... ja, just det, vad ska det ersättas av? Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det att gå ihop. Jag menar, om man har begått ett brott under allvarlig psykisk störning eller tillfällig sinnesförvirring, ska man då gå fri i samhället? Missförstå mig rätt nu, jag menar absolut inte att dessa personer ska hamna i fängelse utan att passera gå. Det är klart att personer som är sjuka ska få vård istället för straff. Men en människa som har begått ett grovt våldsbrott är farlig, oavsett om den gjort det i "friskt" tillstånd eller inte. Om personen har en så allvarlig psykisk störning att den kunde begå brottet första gången, betyder inte det då att personen också kan göra det igen? Och igen?

Och jag förstår inte hur en öppen psykiatrisk tvångsvård skulle lösa det här problemet. Justitieminister Beatrice Ask säger till SvD.se att dessa s.k. otillbörliga personer ska fångas upp av vården, men inte dömas till det. Enligt samma artikel anser Anders Milton att detta ska fungera förebyggande, så att folk inte ska behöva vara rädda för att farliga människor går fria. Vidare säger Beatrice Ask att avsikten är ett försök att reda ut begreppen kring straff och vård.

Då undrar jag varför vården inte reda fångar upp dessa personer innan något händer? Varför skulle vården bli bättre på att fånga upp farliga personer bara för att dessa inte längre kan dömas till vård?

Det är bara att hoppas på det bästa. Det är inte direkt så att jag känner mig hotad i dagsläget, och lär ju inte göra det i framtiden heller. Oavsett om detta blir verklighet eller ej.

le temps, n'existe pas

Jag tänkte att den här bloggen kanske skulle handla om något vettigt.

Det mest vettiga jag gör för tillfället är att gå upp varje morgon och gå till jobbet. Det är i och för sig ganska vettigt. Men hittills har det nästan förefallit som om det är någon sorts följetång. Ska Louise få någon lunch i sig idag? Finns det verkligen fler hisskillar? Och hur många espresso kan man egentligen dricka under en dag?

Det finns så många frågor att fundera över här i livet.